Solen sken, vinden blåste lite lätt. Det var en perfekt vårdag. Orsaken till att vi var här gjorde det bättre, snart var det över. Snart skulle vi få betalning för 12 års slit.

Jag har hämtat ut skorna från posten och båda satt som gjutna. Helt underbart. Jag ska visa er bilder sen. Jag har även hunnit inviga ett par av dem på Ego i onsdags, där hade vi riktigt trevligt, men kvällen blev rätt tidig.

Idag åkte
Mille till Barcelona. Hon har kommit dit och lägenheten var tydligen underbar. Det gläder mig. Du får ha de bäst, se till att leva livet åt oss här hemma med, vi kommer helt klart att sakna dig. Hälsa på ska vi göra.

En kväll som denna sitter jag faktiskt hemma, smått uttråkad, men det blir så ibland när man ska jobba dagen efter. Jag är ju egentligen rätt seg och trött.

Nu blev det ett sånt där meningslöst inlägg igen, jag har ingen inspiration alls. Istället trycker jag in en bild som jag blev jätte glad av att se, en bild på min klass precis innan studentfotograferingen. Jag saknar trean och min klass.
Slänger även med en bild på mina nya glasögon, ett par svara bågar från Vogue.






Drömmar gör precis som de vill.

Idag drömde jag om en kille på mitt jobb, vi hade sex. På något konstigt vis var det jobbig att kolla honom i ögonen idag på jobbet...

Mina skor från GoJane har förresten kommit, imorgon ska jag försöka hinna med att hämta dem. Jippe. Snälla gud säg att de passar.


Klipp sa det och mitt hår trillade till marken. Det gör ingenting. Ingenting alls.

Jaha så här är mitt hår. Det blev inte överdrivet kort, nästan inte kort alls. Jag ville ha kortare bak, men det ville tydligen inte frisören.



Jag försökte hitta en före bild, men verkar vara omöjligt att hitta en bild på mig med utsläppt hår, utan löshår. Så mycket tyckte jag om mitt förra hår. Jag tror rätt mycket på det här håret tror jag.

Vad tycker ni?


Pojke, du är bara ett barn. Men jag kan dansa med dig honey, om du tycker att det är kul. Jag kan prata med dig baby, flirta lite kanske. Vet din mamma att du är ute?

Nu tänkte jag bjuda på min favoritscen i filmen Mamma Mia.


 




Jag ska sätta mig på ett plan, vinka hejdå till marken som försvinner under mig. Jag kommer aldrig mer tillbaka.

Gah, Nu har det hänt igen. Jag har tröttnat på mitt sätt att leva livet, jag har tröttnat på allting omkring mig.
Tröttnat på det kassa vädret, tröttnat på att det aldrig händer något kul, tröttnat på att det är något som saknas. Något som kan göra mitt liv lite bättre. Kanske är det den där trubaduren som saknas...

Jag behöver en förändring, ingen lite sån, utan en stor fet förändring. Jag har till och med klippt håret rätt kort i hopp om att det skulle kännas lite bättre, men icke. Den där förändringen som behövs, behövs fortfarande.

Jag är avundsjuk just nu, avundsjuk på
Emelie som snart flyr landet. Jag tror att jag skulle vilja göra precis samma sak. Åka någon annanstans, och stanna så länge att det blir en skillnad när man kommer tillbaka.
Eller så åker man iväg och börjar om från början, med helt andra människor runt om kring sig, med ett helt annat jobb och en helt annan miljö, och kommer aldrig tillbaka.

Jag är ännu en gång helt säker på det jag alltid har funderat på och kommit fram till. Det är inte meningen att jag ska vara här, någonstans där ute finns det ett land och ett öde som bara väntar på mig.


Tänk om livet hade varit en enda stor musikal? Tänk vad lyckliga vi vore.

Jag har spenderat de senaste timmarna med min kära familj och tittat på Mamma Mia.
Den filmen är verkligen bra, man blir så glad och positivt inställt till allt när man sett den. En riktig bra feel-good film helt enkelt.

Overall brukar jag älska musikaler, alla musikaler. Men varje gång jag ser en så funderar jag över varför inte det riktiga livet kan vara lite mer som en musikal.
Förstår ni hur underhållande det skulle vara om man sjöng sig igenom livet? En person tog ton och sen började musik automatiskt spela. Det skulle helt klart göra mitt liv.
Man kanske borde skaffa sig sin egen lilla trubadur som följer än vart man än går, det skulle helt klart göra mitt liv lite roligare, och lite bättre.


The walls could have been broken but they still stay solid.

Jag menade inte att du lyckades bryta din in innanför mina murar. Jag måste erkänna att det kunde ha hänt, men något sa stopp. Som tur var.



Jag sträckte ut min hand, bad dig ta den. Du tog den, kysste mina fingrar och bröt av dem allihop. Som om du aldrig hade gjort något annat.

Du säger till mig att jag är patetisk, slänger fula ord och påhopp rakt i mitt ansikte. Sötnos du var inte ens där. Du har ingen aning om någonting. Du vet inte alls vad som hände igår. Du har egentligen inte ens någon talan.
Jag har inte gjort dig någonting och jag har inte gjort någon som du känner något illa. Förutom när jag gick in i någonting tillsammans med dig, vi sårade en person tillsammans, och han vet inte ens om det. Det är illa. 
Jag tänkte på dig igår, när allt gick utflör. Jag försökte vara trevlig och resonlig och så får jag bara äckelheter och spydigheter tillbaka.
Försvinn bara. Jag vill inte ha någonting med dig att göra. Jag vill peta dig ur mitt liv, vill inte ha dig här.
 
 Jag förstår inte ens vad det är för någonting jag såg hos dig. Men det är över nu. Du har så många brister, brister som du väljer att ha. Som du inte alls skulle behöva ha. Det är över nu, inte bara delen att du är en liten bit av mitt liv.
Det är över med att roa sig med upptagna pojkvänner för att det är kul, det är över med att träffa arslen till killar när jag faktiskt vet om att de bara har till avsikt att såra mig. Allt sånt är över.
Jag har fått en uppenbarelse, hur dåligt jag än har betett mig så är även jag, ta mej fan, värd något så mycket bättre.

Jag ska försöka ta klivet ut, få styrkan till att stryka dig ur mitt liv och aldrig låta någon som du ta sig innanför mina murar igen.
Jag är så trött, så fruktansvärt trött. Hur mycket jag än tycks tycka om självplågeri så ska jag ta och sluta med det. Och det ska jag göra för min skull, bara för min egen skull.

Jag känner varningsklockorna, snart kommer jag att bli sådär likgiltig. Sådär likgiltig så att man börjar fundera på om man verkligen har känslor.


Nothing, really.

Imorgon är det fredag, härliga fredag. Den här fredagen betyder att jag sedan är ledig 3 dagar i rad och det känns jävligt välbehövt.
Imorgon blir det middag med jobbet och sedan vidare till Huddinges sköna krogar, men för ett tråkigt ändamål: Vinka av
Mille som tänker fly landet, till ett mycket trevligare Barcelona. Vi kommer och hälsar på, jag och Joss, och då jävlar ska vi ha roligt.

Förresten så har jag redan lyckats läsa ut en av böckerna jag beställde. Andra delen av Twilight. Måste ju få säga att den första var aningen bättre, men tvåan var sjävklart också bra. Jag väntar med spänning på hur trean kommer att vara.
Sen har jag även vågat beställa skorna från Gojane som jag ha upp här i bloggen. (slänger in en bild för er som glömt) Två skor plus frakt gick sammlangt på en summa av 560:-. Det gör nästan inget om det tillkommer tull, det är så jäkla billigt ändå.

Jag har egentligen inget vidare intressant att berätta så jag tror att jag avrundar det här inlägget innan ni som läser hinner somna på tangentbordet.

Trevlig helg på er alla. Nattinatt






När jag hör din röst, ljudet av ditt hjärta.

Weei it's a happy moment! Mina böcker som jag har beställt kom precis, båda fortsättningarna på boken Twilight. Fort gick det också, beställde dem i fredags. Så nu är jag glad och nöjd. I alla fall för ett tag...




The most beautiful creature the world ever created.

Visste ni att Kate Hudson är världens vackraste kvinna?

Ja, eller iaf enlig mig. Hela hon har någonting som bara strålar och hon ser sådär fint naturlig ut trots att hon är döläcker, jag undrar hur hon gör.
Visserligen har hon killer-gener med tanke på att hennes mamma är Goldie Hawn. Men vad fan, det har jag med. Min mamma är också faktiskt också en riktigt vacker kvinna.

Hur gör hon? Jag vill också stråla sådär som hon gör. Någon som har svaret?






Just a normal kid.

Jag önskar att jag hade någonting att skriva om, att jag hade ett liv som är intressant nog att berätta om, ett liv som folk faktiskt skulle tycka vara kul att läsa om.
Jag önskar att jag hade galor att gå på, kärlek att skriva om och roliga saker att berätta. Jag läser andras bloggar om olyckig kärlek, studioinspelningar och modellfotograferingar, och känner med ens att mitt liv inte alls är lika spännande.

Det jag har är ett vanligt liv. Ett liv som de flesta av oss har.
Jag går till jobbet, jag träffar vänner och festar för det mesta på helgerna. Mer än så är det inte. Ingen hjärtesorg och ingen glamour.
Förlåt för att jag inte är mer intressant än så. Förlåt för att jag inte har ett liv som ni kan drömma bort er i.




Swept off my feet.



Min haka har ramlat ner till marken. Jag har tappat andan. Jag är helt totalt skofrälst.
Dessa skor hittade jag på GoJane.com.
Hur snygga är inte dessa skor? Det är nästan larvligt, priset gör det hela ännu larvigare, ynka 19:99 respektive 19:40$.

Någon som vet vad frakt kostar och hur skorna är i storlekarna?




Kärlekens mysterium.

Det man förälskar sig i hos en person är inte utseendet och det är inte personligheten, det är inte sättet han ler på och det är inte heller hur bra han behandlar dig. 
Han kan vara ful som stryk eller helt osympatisk och alldeles idiotisk, men ändå så faller man. Snabbt och hejdlöst.
Det beror inte på sättet personen pratar och det beror inte heller på sättet han rör sig.
Det som får en att falla det första steget är helt klart av en annan anledning.

Det är en blandning mellan två faktorer, Man förälskar sig i hans brister och avgudar hans utstrålning och värme.



Jag har bott i din mage.

Den här tavlan på mig och min mamma var min julklapp till min mamma, och om jag får dra slutsatser genom hennes reaktion när hon fick den (vilket var nästintill tårar) så blev min mamma stormförtjust över min gåva. Se så fint vi hänger i hallen.



En lördag avklarad

Igår var vi ute på vift igen, började på en pub på söder där ägaren till och med tittade undrande på oss och frågade "Hur har ni hittat hit?"
Det var tydligen inte så jätte vanligt att fyra uppklädda tjejer gästade deras mysiga lilla söderhak.
Sen blev det vidare till Vanilla där det faktiskt för ovanlighetens skull inte var så mycket folk. Kan ha att göra med att vi var där rätt tidigt. Rätt skönt men ändå tråkigt. Tydligen var det drag i Huddinge så vi satte oss i en taxi på väg dit istället.

In på O'learys där det blev en massa dans, men det var brist på folk vi kände så vi satte oss i Robins bil på väg till en fest i Myrängen, redan innan blev vi varnade för att vi skulle vara äldst av tjejerna där, och mycket riktigt.
Där inne var det nästintill dagis, men det gjorde inte så mycket. Vi var ju där för att umgås med våra killkompisar, titt som tätt rullade många av småtjejerna av och även vi tillslut.


Såhär såg jag ut, söt klänning va? ;)



Pilutta dig.

Idag har jag haft en trevlig dag.
Har vandrat i stan och ägt ett par optiker inne på synoptik med min själsfrände Josefin. För de som inte vet det så har Synoptik just nu erbjudandet, 1 krona för alla märkesbågar fram till den 11/1. Då kan man ju tänka sig att det är något konstigt. Och javisst var de det.
När jag bestämt mig för ett par bågar, ja då går jag fram till optikern och frågar vilket pris vi pratar om och får svaret 1700:- per glasöga! Alltså 3000:- för bara glasen. Eftersom att Josefin är påläst och jobbar med glasögon själv så fick vi tillslut optikerna att bara stå och stirra, helt paffa.
Vi visste från vilken leverantör och vilken behandling vi ville ha glasen, och vips så var ni nere i priset 1998:- för både glas och båge. Toppen pris! Stackars satar som blev ägda av två snart tjugoåriga tjejer, rätt ska vara rätt.

Sen begav vi oss hem till söta Mille och tittade på filmen vi velat se så länge, Sanning eller konsekvens. Minns ni den? Så jävla bra.
Nu är det dags för duning. Avslutar mitt inlägg med en bild på min favorit.



Peace out.




Nr 1.

Vill ni veta vilka som är jordens godaste flingor? Tillåt mig att presentera dem, Ica Crunchy, Jordgubb youghurtsmak.





Bevara mig väl.

Jag tror till min förfäran att jag Therese "hatar allt som har med kärlek att göra" börjar bli lite kärlekstörstanden. Tanken på att ha någon som tycker om en lite mer än alla andra, tanken på att veta att någon mysig prick alltid finns där känns mer och mer lockande och inte alls så farligt.
Bevara mig väl. Hemska tanke.

Kärlek är någonting fint, som alltid slutar i något fult, något som sliter hela ens kropp, hela ens psyke i stycken.
Vilken vettig människa utsätter sig frivilligt för något sådant?

LOVE ENDS! LOVE IS SUICIDE



Allt vill jag ha



I still want it all!





Min nya kärlek

Som så många andra blev jag helt förälskad i filmen Twilight när jag såg den, och ville på en gång se fortsättningen. Så nu har jag precis klickat hem boken Twilight som heter Om jag kunde drömma på svenska, så att jag snart kommer att kunna frossa i boken. Det känns bra. Hoppas att den inte tar för lång tid på sig bara, då blir jag ledsen.



Och ni förresten, om någon har fått för sig att ni såg mig ute i lördagskväll så ska ni ha jävligt klart för er:
Jag var aldrig ute. Det var inte jag...



New year, other oppurtunitys.

Nej, nu kräver jag fan förändring. Jag är trött på det här.
Jag tänker göra någonting drastiskt, jag tänker ta mig i kragen och förbättra mitt liv.
Jag ska antingen flytta hemmifrån, boka en resa, skaffa en pojkvän jag aldrig kommer bli kär i eller helt enkelt bara fly landet.

Saker jag ska lyckas göra innan det nya året är slut:
Börja träna och röra på mig igen,
Börja gå hos en sångpedagog.
Träffa en bra kille
Inte fundera så mycket på: men tänk om jag hade gjort annorlunda.
Spara pengar till resor
Kanske till och med skaffa mig en egen lya.

Nytt år, nya möjligheter, Vi får se ifall det här blir mitt år.



Happy new year.

Åh jag har sådan stor lust att hämnas, att bara berätta alltihop. Come clean, men varför? det kommer skada mer än vad det kommer att kännas bra. Så jag håller tyst, iaf ett tag till.

Mitt nya år har nog börjat sådär. Jag hoppas att det blir bättre och att det här året för någonting spännande med sig. Just nu känns det mesta rätt dull. Det är inte mycket som är som jag vill ha det, och det lutar inte åt det håller heller. Grattis.

Hur som helst. Gott nytt år på er där ute, hoppas ni får världens bästa år!