My time to stand.

Det är ganska lustigt, yet sad att man har tappat så mycket människor på vägen i livet. Man har mött så mycket folk genom tiderna så det är väl egentligen inte konstigt att man inte kan ha kvar alla. Men jag tycker bara det är sorgligt, jag skulle vilja ha kvar alla. Jag antar att jag skulle vara tvungen att spendera all min vakna tid på att höra av mig till människor då, det skulle vara jävligt exhausting i slutändan. Det är synd att man inte har orken, för jag vill, det vill jag.

Sen antar
jag väl att jag inte kan kämpa själv heller, det måste väl finnas vilja från båda sidor, annars är det ju helt dömt till misslyckande redan från början. Jag vet att jag kan suga på att höra av mig, men jag vill. Jäbb, jäbb.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback