To think I might not see those eyes, makes it so hard not to cry. And as we say our long goodbyes, I nearly do.

Tanken var att jag skulle blogga. Jag har massor att skriva om men jag får inte ut det på rätt sätt. Det blir bara dåligt så jag struntar i detta och återkommer senare eller imorgon istället. Förlåt.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback