With wrinkles comes love
Igår när jag åkte tåg hem till Sundsvall från Stockholm så satt jag bredvid det sötaste, gamla paret. Båda var sådär småfeta med skrattrynkor runt ögonen. De drack kaffe, åt kanelbullar, tittade på varandra och skrattade hela tiden åt det den andra sa. Kärlek försvinner inte, den växer sig starkare. Det var tamejtusan det här söta paret ett levande bevis på.
Kommentarer
Trackback