The love
Lite mindre än tre dagar... Det är allt jag har kvar här. Jag förstår verkligen inte hur tiden gick så frukstansvärt fort. Jag känner mig lite som ett barn som varit förväntansfull inför julafton. Man längtar, längtar och längtar och så pjuff så var allt över. Lite så känns det.
Snart befinner jag mig i Sundsvall igen där solen inte skiner hela tiden, där Kalifornienvindar inte blåser och där det absolut inte finns stränder att promenera längs, precis hur länge du vill.
Det ska bli så himla skönt att komma hem, att få träffa alla fina människor hemma som jag saknat så fantastiskt mycket. Å andra sidan kommer jag sakna det här och de fina människorna jag träffats längs den här stora resan i mitt liv.
Som en vän sa "jag vill bara att du ska känna att det finns ett hem här med". Och det gör jag. Det är någonting med Kalifornien och mitt hjärta som liksom bara klickar. Kärlek vid första ögonkastet. Så det är med tungt hjärta ännu en gång som jag lämnar det här stället. Efter den här resan finns det verkligen ingen tvekan, jag har ett hem här med.
Minna
I dag har jag hänt hemma hos Minna som bor ensam i ett jättefint och stort hus i Brentwood. Jag träfffade henne på ett hundspa och bjöd lite fint in mig hos henne. Minna är från början från Polen och är en överlevare från ett koncentrationsläger där hon förlorade hela sin familj. En fantastisk människa är hon den där Minna. Under vår intervju avbröt hon ett antal gånger för att kolla på sin hund Buddy och säga "how can you not love that face"?
Det var fint. Hon erbjöd mig boende om jag någonsin kommer tillbaka. Det är när man träffar sådana här människor som man återigen får hopp om mänskligheten.
Homesick
Just nu är hemlängtan påtaglig. Projektet börjar knaka till och även om jag är omringad med människor hela tiden känner jag mig ganska ensam. Jag antar att smekmånaden är över och de flesta nya intrycken har lagt sig. På något sätt hade det varit ganska skönt om tiden hade varit slut nu, om jag fick åka hem men istället måste jag mjölka ur det sista. Det är säkert bara i dag jag känner såhär för jag älskar ju att vara här, egentligen.
Jag är bara så otroligt trött på att tjata och få nej på nej på nej. Nej, snart får allt bli som det blir. Det är inte jordens undergång om jag inte får till den där allra sista bilden. Vill bara ta några dagar ledigt och bara ligga på stranden men inte ens vädret är med mig där. Så what to do. Jag fortsätter mitt projekt. Jag är säker på att allt kommer kännas bättre i morgon.
Long beach
I dag spenderade jag och Gabi eftermiddagen och kvällen i Long Beach. Jag har aldrig varit där förut och vet egentligen ingenting om stället men när jag väl kom dit blev jag överväldigad över hur vackert det är.
Längs med kajen låg hus i alla möjliga färger och båtarna trängdes med varandra.
Vi kom precis i tid för att se Long Beach i sol och sedan i solnedgång.
Vi strosade längs med strandpromenaden och jag fyllde helt klart på min stapel för saker som är bra för själen.
När vi promenarat runt en stund satte vi oss på en mexikansk restaurang precis vid vattnet, inte fy skam. Vi fick nachos istället för bröd och maten var jättegod.
I restaurangen till höger satt vi och åt och såg ut över de guppande båtarna.
När vi började bege oss tillbaka till bilen var månen full och kamouflerade sig med gatlamporna.
Det där med allt
I dag tog jag en tripp till Malibu för att rensa lite tankar. Jag kom precis i lagom tid till solnedgången och det var bra för mig själ.
Jag satt på stranden med fötterna nerstuvade i sanden och tittade ner i mitt block. Mitt hår blåste med vinden i motljus och min långklänning lika så. Det var som på film, allt som saknades var en kamera bakom mig.
Det är mycket som snurrar runt i mitt huvud just nu. Jag är ledsen men samtidigt glad, förväntansfull men samtidigt skräckslagen.
Jag gillar inte när livet tuffar på utan att jag får vara med och bestämma. Jag gillar inte det alls. Men allt för att människorna runt omkring mig ska må bra.
"She's like cold coffee in the morning, I'm drunk off last night's whiskey and Coke. She'll make me shiver without warning. And make me laugh as if I'm in on the joke
Projektet går lite segt just nu. Jag vet inte riktigt vad som ska vara mitt nästa steg och jag är så fruktansvärt trött på att tjata på folk. Det får man verkligen göra i Lala-land. Det är inget som kommer gratis här.
Här är min lilla pärla som jag ska ha i två veckor framöver. Gör livet lite roligare och lite lättare.
Jag tvättade skorna här om dagen för att de var skitiga. Jaha. tror det får bli en till tvätt va.