Där palmerna svajar och vattnet är turkost, Del IV
Av någon anledning började André mata fåglarna på vår balkong och de kom närmre och närmre. Allt för en fågelselfie.
Vi begav oss till en strand där mamma hört att man kunde snorkla vid ett rev. Solen var inte på vår sida den här dagen men hundarna var utslagna ändå.
Stranden visade sig också vara en flopp så vi drog vidare.
Ut på vägen mot bergen för att leta efter en utsiktpunkt och vilda apor.
Vägarna slingrade sig lite för mkt och vi var tvungna att stanna och prata ihop oss för att se vad nästa steg skulle bli.
Vi passade på att käka lite mellanmål eftersom vi var utsvultna.
Vi gick ut för att se oss lite om ute i bergen.
Vi hittade en bananplanta...
... som pappa tyckte var lite för kul. Jag tyckte han såg rolig ut.
Platsen för vår lunchpaus.
De boende på ön vandrade upp till sina hus och undrade vad vi gjorde där.
Vi bestämde oss för att åka vidare på andra äventyr eftersom vissa av oss fick lite väl mycket svindel av de höga grusstigarna.
Du var alldeles runt hörnet
Det blir väldigt mycket bilder och resor i den här bloggen och väldigt lite mig. Den här bloggen började som ett klotterplank för mig 2006, där jag kunde blotta alla mina känslor, sen blev den något annat.
För den som undrar jobbar jag just nu på ett produktionsbolag där jag jobbar med ett teveprogram som går live. Det innebär både dags-, kvälls- och nattpass. Jag saknar fotandet och skrivandet men tycker att jobbet är kul.
Just nu känner jag inspiration till att skriva på romanen jag startade för månader sen som jag bara hunnit skriva ett tiotal sidor på, så det borde jag ta tag i.
Saknaden till LA har lagts sig men det är svårt att inte sakna när jag pratar med människor därifrån eller tänker på vädret eller atmosfären. Klimatet där gör mig glad på ett sätt som jag sällan uppnår här. Överlag är jag en känslomänniska och blir lätt påverkad av atmosfären runt omkring mig.
Jag och André har flyttat till en lägenhet precis vid Odenplan vilket gör livet lite enklare och bättre. Är helt enkelt lite lättare att uppskatta Stockholm och förstå hur mycket jag saknat den här staden när jag under så många år varit på vift.
Det här blir ett sånt där tråkigt faktainlägg, kanske inte helt okej. Hoppas ni inte somnat vid det här laget. Ha det fint!
Där palmerna svajar och vattnet är turkost, Del III
I somras var vi på en två veckors lång resa till Mauritus. I sommar har jag haft 0 inspiration till att varken fota eller redigera bilder och det förklarar saknaden av uppdateringar i den här bloggen. Sommaren har nästan enbart bestått av skrivande för mig och det är inte förrän nu jag känner det dra lite i fotonerven.
En morgon åkte vi till Cap Malheureux Church som låg precis vid vattnet och var fantastiskt vacker. Jag gillar kyrkor och fina byggnader så min kamera smattrade en hel del.
Cap Malheureux Church
Cap Malheureux Church och min glada mams.
Cap Malheureux Church
På vägen från kyrkan stötte vi på ett hindutempel. Det bor mycket hinduer på Mauritius, därav finns det otroligt många tempel. Just det här templet var tyvärr stängt men det doftade rökelser.
Efter kyrkan begav vi oss till en botanisk trädgård i Pamplemousse (betyder grapefrukt på franska). Det officiella språket på Mauritius är Creole men de pratar även mycket franska, engelska och andra mixar av Creole.
Linus och min pappa förföljde gäss, pappa med sin gopro och Linus för att det var roligt. Bakom oss låg ett träsk (eller vad man ska kalla det).
Micke och Lisa
På den botaniska trädgården fanns det något slags rendjur som var väldigt gästvänliga. Hampus och Linus (och jag såklart) stod där väldigt länge. Jag med tårar i ögonen för att jag inte tycker djur ska vara inlåsta.
Botaniska trädgården i Pamplemousse
Botaniska trädgården i Pamplemousse
Botaniska trädgården i Pamplemousse