Regnbågarnas stad. Del II
Efter en liten prommis i gamla stan begav vi oss upp till utsiktsplatsen Calton Hill. På ena sidan av staden gick solen ned i ett gyllene sken. På andra sidan låg bergen i blå skymning.
På ena sidan bredde ett stort berg ut sig och min lillebror påpekade hur kul det hade varit att bestiga det. På håll såg det omöjligt ut. Då visste vi inte att vi dagen efter skulle ge oss på just det – och att den upplevelsen skulle vara bland det mest vackra jag varit med om.
Jag klättrade upp på den här båggrejen för att få den bästa utsikten och pappa förföljde mig med sin Go Pro.
Jag tycker mycket om min fina familj.
Efter utsiktsplatsen tog vi oss en liten promenad i nya stan. Vi var inte de enda som tänkte det – om man säger så.
En av de sakerna med Edinburgh som är ballt är att under hela staden finns tunnlar. Mamma hade bokat in oss på en spöktur där man fick promenare i de här undergångstunnlarna.
Vår guide var inte rädd för att ge sig in i upplevelsen. Tur var väl kanske det med tanke på hur trötta vi var efter dagen. Kanske hade vi somnat annars.
När vi väl kommit ner i tunnlarna berättade hon historier som ska ha hänt där nere. Bland annat om ett spöke som brukar förfölja personer där nere, och andas dem i nacken.
Regnbågarnas stad. Del I
Förra helgen bjöd mina föräldrar med hela familjen till Edinburgh, Skottland. Staden jag väljer att kalla för regnbågarnas stad. Jag har aldrig någonsin sett så mycket regnbågar. Efter en inte alltför kul landning med dödsångest begav vi oss ut på stan. Bland det första vi såg när vi kommit dit var den här filuren. Det måste finnas roligare jobb.
Utanför många fönstren hängde blommor och små gränder fanns det gott om.
Det dröjde inte länge förrän vi såg den första skotten spelandes på en säckpipa. Det såg inte alls kul ut när han stod och spelade och folk gick fram för att ta selfies med honom...
Men ibland lät folk honom vara också...
Edinburgh är uppdelad i två delar – en gamla stan och en nyare variant. I båda kvarteren trängs stenhus med stora fönster och för mig som älskar den typen av hus och arkitektur började hjärtat hoppa dubbla slag redan från början. På huvudgatan satt gatumusikanter som var förbaskat duktiga, och liksom gav staden ett eget sound.
Om man följer huvudgatan i gamla stan kommer man till slottet. Det ligger på en höjd med utsikt över hela staden och gick inte av för hackor. Vi gick aldrig in i slottet men det får man göra.
Pappsen hade sin trogna kumpan med sig.
Lagom till att vi kom upp till slottet började solen gå ner. En utsikt som är bra för själen.
Jadå, min mamsi är helt normal.
Här bodde vi. Ett fantastiskt fint hotell med superläge. I vårt rum hade vi ett sånt där stort fönster ni kan se längst ner. Ett fönster som jag även bestämde mig för att sova i en natt. Det var fantastiskt. Mer bilder på det kommer inom kort.