Ingenting är över.

Steve Ogden med några av sina klienthundar. Steve har ett mobilt spa som kör runt i LA. 
 
Det  var en evighet sen jag var inne här, det är nästan så att jag glömt bort hur man bloggar. Sen jag kommit hem har jag inte velat blogga för då skulle allt kännas så på riktigt. Att jag lämnat Los Angeles, att jag tagit examen, att vår utställning plockats ner - Allt det skulle kännas så himla på riktigt. Även om jag skriver nu så låtsas jag att det inte är det. Ingenting är på riktigt. Ingenting är över.
 
Framtiden är liksom här och på samma sätt som den skrämmer mig får den mig också att hoppa lite upp och ner. För jag är förväntasfull och nyfiken på framtiden, det ska bli så otroligt roligt att se vart jag hamnar och hur jag kommer att tackla alla hinder. Samtidigt vet jag att branchen är tuff och att jag kommer få försöka hitta vägar inga andra tar. Men jag vill inte tänka tillbaka. För ingenting är över - det är här allt börjar. 

Besk smak

Ja hurrni, vad ska man säga. Ni är några tappra riddare som går in på min blogg varje dag, så jag kanske borde berätta att jag lever. Jag är ganska bitter, men jag lever. Min dator har dött. Kaputt, poff, utan förvarning, bara sådär. Ett fabrikationsfel säger dem. Ett fel som Apple så fint konstruerat på min dator innan jag ens köpte den. Min dator har alltså varit en tickande bomb. Självklart hade jag oturen att den smällde två månader efter reklamationsrätten så jag får ingen hjälp, ingen ersättning, datorn är inte värd att laga. Så fruktansvärt arg och besviken på ett företag som ska vara ett av de ledande i världen. 
 
Ja det här låter ju materialistiskt och ytligt tycker väl du, men det är inte datorn jag är ledsen över. Jag är ledsen och jag har varit ledsen för att pengar som jag sparat för att få igenom en dröm, måste läggas på annat. Att kunna göra ett examensprojekt någonstans ute i vida världen såg ut att försvinna framför mina ögon. Det är det som har varit tungt. Att pengar öronmärkta till någonting måste gå till något som jag inte ens kunnat påverka, något som inte är mitt fel. Jag har varit ganska frustrerad. 
 
Det löser sig, det vet jag. Jag har fantastiska föräldrar som hjälper mig och förstår, men jag kommer ju inte ur det här med stoltheten i behåll. Det är hårt att känna att jag i detta fall inte kan klara mig själv, att jag inte förtjänar det där examensprojektet som jag drömt om sedan jag började bildjournalistikprogrammet. Nä, blä säger jag. Allt löser sig, men i det här fallet löser det sig inte utan besk smak. 
 
 
Jag bjuder väl på två gamla bilder som iaf får mig att må lite bättre, att le lite iaf. 
 
 

Borås Djurpark

Bara för att ni fått vänta så himla länge ska ni få en rejäl bildbomb i dag. Jag har verkligen haft 0 inspiration till att ta tag i någonting som har med foto att göra. Inte ens bilderna från Prag som var fantastiskt vackert har jag orkat ta tag i, men det kommer. Jag lovar.
 
I slutet på mitt sommarvik gjorde jag ett reportage på Borås Djurpark och det publicerades i måndags, så det tänkte jag visa er nu. Jag var där en hel dag så det blev ju en del bilder och jag hade kunnat skriva en väldigt mycket längre text. Själva grejen handlar om djurskötarna så även om jag hade kunnat fota djur hela dagen så fick jag försöka undvika det.
 
 
Såhär blev det alltså i tidningen. Jätteroligt att se något man gjort alldeles själv ta form. Dock är jag lite besviken på val av dragarbild, det var inte min favorit. Samtidigt som jag förstår att det inte finns plats för hur många bilder som helst. Här under har jag lagt upp några av de bilderna som inte kom med och jag låter dem tala för sig själv.
 
 

Snart är det jag som är kung

 
För er som gillar söta djur lika mycket som jag - Den här är för er. 
 
 

Det tar stopp

Tydligen har jag tappat lusten till det här med fotografi. Eller inte att ta bilderna utan att redigera dem. Har jättemycket fina bilder som bara ligger och väntar på att sminkas till lite, men det känns inget roligt. Bu, behöver väl kanske en liten paus just från det. Det finns väl kanske en gräns på hur mycket foto ens liv kan handla om. 
En har jag iaf lyckats få fram, enbart för att jag dör sötdöden lite. Däremot finns det ännu sötare som kommer någon annan gång när jag har lust. Ni får titta på den här så länge. 
 
Jag var alltså på Borås Djurpark i helgen och de har tre små tussenussiga lejonungar. Tror jag stod och tittade på dem i minst en halvtimme när de lekte. 
 
 

Vackra varelser

 
I går gjorde jag ett jobb som för mig som djurvän var fantastiskt. Hästar är verkligen så otroligt vackra. Det här jobbet är för att damen här under har fått pengar från att forsätta hålla rasen Nordsvensk brukshäst vid liv. 
 
 
 
 
 
 
 
 

The butterfly effect

 
Det har varit ganska tist och tråkigt här på senaste tiden. Förlåt för det. Jag har helt enkelt haft varken blogg- eller fotolust. Jag ska försöka ändra på det nu. Igår åkte jag och André till Hagaparken för att besöka Fjärlishuset. 
 
 
Stället svärmade utav barn. Kanske dumt att åka dit på en röd dag men vad gör man. Den här lilla sötnosen hade jag ju dock ingenting emot för hon var ju tyst.
 
 
Så här ser alltså fjärilars puppor ut. 
 
 
 
 
De flesta fjärliarna såg ut såhär. Enorma, inte alls färgglada men ganska vackra ändå. 
 
 
Lite otippat kunde man även besöka hajar. Här står en pappa och hans dotter och nyfiket inspekterar dem. 
 

Turn the page

Fyra veckor. Upprymd, exalterad, nervös, förväntansfull, förkrossad, på bristningsgränsen. Fyra veckor av så många olika känslor. De är äntligen över och kvar är en lättnad, men paniken sitter fortfarande i. Norrlandsprojektet är äntligen inlämnat, praktikbreven är skriva. Dags att vända blad. Jag önskar det kunde gå smidigt, men bladen hakar i varandra. Så mycket obesvarat, så mycket förväntningar. Så mycket hopp.
 
En bild som jag tagit i samband med mitt Norrlandsprojekt men som inte fick plats i just Norrlandsprojektet. Så mycket "kill your darlings" har det fått bli
 

Where the trapped animal lives part II

 
 

Where the trapped animal lives part I

Jag är inte snabb på att lägga upp bilder, ändå har jag inte gjort något speciellt direkt de senaste dagarna eftersom jag varit lite forever alone. Alla vänner har vart upptagna eller bortresta, pojkvännen har jobbat. Ändå har jag inte tagit tag i bilder, lat tjej. Hur som helst så kommer här en bildbomb med bilder från när jag och A var på Skansen. Alla borde besöka Skansen. Superfint och supermysigt.
 
 
 
 

Vildmarken på min baksida

 
Idag när vi var ute på min baksida så sprang jag på en ekorre som inte satt alltför långt ifrån mig, självklart sprang jag för att hämta kameran. När jag väl hade gjort det fördföljde jag den stackars gnagaren, han måste tyckt att jag var helknäpp, dock är det inte jag som ser knäpp ut på bilderna utan det är ekorren.
 
 
Helknäpp. Lite njöt den nog dock av min kamera eftersom den posade så fint för mig.
 
 
Jag stötte mitt i allt på ett rådjur, helrädd var den. Man kan ju tro att jag bor i vildmarken.