Kanalerna och broarnas stad, sista dagen

 
Sista dagen åkte vi till en ö som ligger utanför Venedig som heter Burano. Mamma sa att skulle vara fint där och att det skulle finnas färgglada hus. Inte visste jag hur FINT det skulle vara. 
 
 
I de smala gränderna i Burano trängde hundratals små, superfärgglada hus. Humöret gick upp på topp av alla olika färger. 
 
 
Självklart var det svinvarmt även den här dagen, men det märktes liksom inte lika mycket när allt var så fint.
 
 
 
 
Färgerna gjorde mig däremot sugen på glass
 
 
Min vackra mamma
 
 
 
 
 
Efter den varma promenade längs Burano fick vi äntligen gå en svinlång väg för att ta ett efterlängtat bad. 
 

Kanalerna och broarnas stad, dag 5

 
Jag är inte så snabb alla gånger. Därför fortsätter jag nu, i november med bilder från Venedig. Dag 5 åkte vi på vinprovning där vi fick gå runt på vingården och sen smaka goda viner och äta goda italienska delikatesser.
 
 
På kvällen tog jag på mig mitt blomdiadem och vi åkte in till Venedig för att strosa runt lite och titta på fyrverkerier i Venedig
 
 
 
Väl där sänktes blodsockernivån och lite påfyllning av energi kom väl till hands. 
 
 
Just den här dagen var det event i Venedig som bara sker en gång om året. Jag som redan tyckte det var mycket folk där fick nästan panik av alla människor. Det gick knappt att röra sig. Jag vet fortfarande helt ärligt inte om jag någonsin sett så mycke folk på ett och samma ställe förut. Folk satt ute i sina båtar, folk satt som packade sillar längst med vägarna, allt för att se fyrverkerier. 
 
 
Fyrverkeriet höll på i över en timme och när vi stod och tittade upp i himlen så förstod jag varför det var så stort. Man kan egentligen inte kalla det fyrverkier utan det var en show, en välplanerad show. Jättevackert.
 
 
Här är en värdelös bild, men den visar hur tätt inpå folk stod. Den här bilden är inte ens tagen i Venedig utan på ön som vi bodde på. Det var VÄRRE  i Venedig. Så vi var en trött familj efter att ha fajtats med italierna och turister för att ens komma fram.  
 

Kanalerna och broarnas stad, dag 3

 
Den tredje dagen i Venedig begav vi oss till Doge palatset som ligger mitt i smeten. Idag är det ett museum, men för länge sen var det både rättsal och fängelse. Även de mest maktfulla personerna bodde här. 
 
 
Såhär höll folk på. Matade duvorna så de skulle hoppa upp på dem. Vansinne om man frågar mig. 
 
 
Sedan begav vi oss till fastlandet där vi fick se tågstationen. Ganska spacad
 
 
Åkte lite båt gjorde vi också. Jisses vad trött man var på att åka båt efter den veckan. Idag saknar jag det lite. Hade vart mycket mysigare att åka båt till skolan. 
 

Bildbomb, Kreta

 
Det får bli en liten paus i min Venedig uppdatering för lite Kreta. Jag och André bestämde oss dagen innan och drog till ett varmt Kreta dagen därpå. Vi levde lite farligt och bokade en ospecifierad resa, tog vårt pick och pack och inte ens 24 timmar senare satt vi på ett plan påväg mot Kreta. Vi visste inte ens vart på Kreta vi skulle hamna.
 
 
Ljuset på Arlanda var ganska så fantastiskt för en supernördig fotograf som mig.
 
 
Här hamnde vi. I en liten, lugn stad som hette Meleme, 25 minuter med buss från Chania. Inte illa alls.
 
 
Andra dagen hyrde vi en moppe och var lite väl positiva när vi tänkte att vi skulle köra ner till Elafonissi som ligger tvärs över Kreta. Elafonissi kallas för Kretas maldiverna och ett besök dit var väl värt rumpvärken och de fyra timmar de tog att åka dit på vår slöa moppe.
 
 
Elafonissi
 
 
En del tyckte de var lite snyggare än de faktiskt var.
 
 
Man kunde hyra pyttesmå trampbåtar, André var lite sugen på det men han bangade tyvärr tilllslut
 
 
Jag spanade en ascool tygpåse som jag mer än gärna skulle velat ha
 
 
Dagen efter tog vi moppen till en strand som heter Falasserna. Den gick inte heller av för hackor.
 
 
Sättet man fraktar getter på var ganska tveksamt.
 
 
Lite oplanerat blev det också en hyrning av en bil. André var eld och lågor när han fick köra på kringelikrokelvägarna.
 
 
Jag firade mitt nya körkort med att köra den fjärde bilen i mitt liv. Sjukt konstig koppling hade den som till och med knakade. Nä, en Fiat Panda blir det inte för mig. Däremot var det en väldig frihetskänsla att slingra sig fram längs vägarna utan knappt några möten.
 
 
Sen blev det tyvärr dags att åka hem och den söta med dumma tanten som ägde hotellet drog upp oss för tidigt och sa att vår buss skulle komma. Det gjorde den inte förrän en halvtimme senare. Men men, hon var ju söt och kindpussade oss när vi åkte därifrån.
 
 

Kanalerna och broarnas stad, dag 2 PART 1

 
Dag två bjöd på stekande väder, (som alla andra dagar)
 
 
Väl ute på Lido i dagsljus fick vi se vår första kanal i Venedig med tillhörande bro. Mamma och pappa var glada som spelmän när de skulle få åka båt istället för buss.
 
 
Lidos vattenbusstation var trafikerad och inte alltför lätt att navigera sig runt på för att hitta rätt buss.
 
 
Vi såg vår första Gondol och kunde efter ett par gondoler se ett mönster - de som åkte var enbart asiater. Bilden till vänster är tagen på en av Venedigs mest kända platser San Marco.
 

 
San Marco
 
 
Att jobba i Venedig verkade hårt.
 
 
 
 
 
 

Kanalerna och broarnas stad, dag 1

 
Jag har länge velat åka till Venedig. Så när vi satt där uppe i luften och tittade ner, alldeles förväntansfulla så var så glad jag kan bli.
 
 
När vi väl landat i ett fuktigt, hett Venedig var vi tvugna att gå igenom en väldigt lång tunnel för att ta oss till deras egna transportmedel - Båtbussen.
 
 
När vi hade gått i 10 minuter och svetten rann om oss så kom vi fram till Venedigs motsvarighet till Sveriges busshållsplats - båtbusshållsplatsen
 
 
Båten åkte in i en vik där alla hus var ruffiga och fönstren sönderslagna, jag kunde inte låta bli att undra vart vi hade kommit.  Jag blev livrädd för att personalen på båten skulle ropa ut att det var där vi skulle gå av, att det var där vi skulle bo. Till min lättnad tuffade båten vidare och min andan som satt i halsen åkte lugnt ner i magen igen.
 
 
Väl framme på Lido, en ö lite utanför Venedig möttes vi av den mest vackra solnedgång
 
 
Restaurangerna var fullproppade av folk medan vi sprang gata upp och gata ner för att hitta vårt hotell. En gumma ledde oss åt fel håll. Tillslut hittade vi en annan italiensk tant som inte kunde någon engelska alls, med hjälp av teckenspråk och några ord förstod hon tillslut vad vi ville och vi fick snällt följa efter henne fram till vårt hotell.
 
 
När vi efter många om och men hittat vårt hotell gick vi sedan ut för att hitta någonstans att äta. Jag åt min första italienska pizza någonsin och jisses vilken fröjd för magen. För att citera Gustav i Svensson, Svensson. "Är magen glad, är människan glad" När jag gick och la mig den kvällen var jag jävligt glad.

Nyare inlägg