Therese Loberg

Och A var här igår. Det kändes bättre än förväntat. Det som är bra med honom är att han lockar fram det allra bästa ur mig och jag känner att jag verkligen kan vara mig själv med honom och det är ju faktiskt jävligt viktigt. och den här killen han är verkligen en bra kille. Man kanske borde pröva en sådan någon gång.

Andra killar där ute fortsätter bara att visa för mig vilka svin killar kan vara.
Upptagna killar tjatar på en att man ska följa med hem och sova, killar som minst borde ragga på en gör det ändå, killar som säger att dom är lyckligt kära vill plöstligt träffas och "mysa".
Det kan inte längre vara jag som har vrånga ideer om killar, det måste vara så att dom flesta killar har tendens till att bete sig idiotiskt, och dom verkar tycka om att visa just dom sidorna för mig.
Det värsta är att det inte skrämmer iväg mig, utan till och med gör mig mer nyfiken...

Vad fan är det för fel på vissa människor?
Jag har klart och tydligt berättat för dig att jag mer än gärna skulle vilja fortsätta träffa dig och att det finns någonting där som gör att jag fortfarande är fässt vid dig,
Då vill jag för fan inte höra hur ledsen du är över att du och din nya kärlek har gått skilda vägar? Tror du att jag ska ge dig medlidande och säga "oj vad synd det är om dig"? Det kommer aldrig hända.
Du sårade mig på ett sätt jag inte trodde du kunde, hemskt att du var tvungen att bli det nu av någon annan, men jag kan inte känna sympati med dig. Jag vill inte höra att du tycker om någon annan i överhuvudtaget, jag vill inte ens veta att du har tagit i någon annan. Förstår du inte att jag hela tiden har velat att du skulle vara min?
Jag orkar inte ens bli glad över att du är ledig, för jag vill ändå inte ha dig. Inte längre...

Bitter...
Jag är rädd att det är det jag håller på att bli. Jag känner bitterhet mot så mycket just nu. Jag känner bitterhet mot vart jag bor, hur jag lever, människor och speciellt sådana där äckligt förälskade par. Åh det är så vidrigt. Och dom finns överallt, vart jag än går, det är som om att dom förföljer mig. Ja visst dom är jätte söta, men det kommer ändå en sorgsen dag ta slut, ingenting varar för evigt.

Sen undrar jag hur man kan försvinna in i en värld som enbart involverar sin käraste?, för att det ska fungera måste man ha ett eget liv också. Just nu har jag en del vänner som bara har försvunnit helt, och när man väl umgås är det inte riktigt samma sak som det än gång har varit.
Man har helt plötsligt inte så mycket gemensamt längre. Visst är det kul att höra om sin kompis respektive, men när det kommer till att den enbart pratar om den så är det inte kul längre. Vill du att ditt förhållande ska hålla länge? för guds skull se till att ha ett eget liv också, ut och gör saker med dina kompisar och lev livet trots att du är upptagen!

Idag fick jag ett helt underbart erbjudande.
A ringde och bjöd ner mig till segelbåten han jobbar på. Han vill att jag ska flyga ner till Italien den 15onde september och möta upp honom och båten där. Båten är en lyxig 25 meter lång segelbåt. I en vecka skulle jag bo tillsammans med dem på segelbåten och segla i sol och värme.
Från Italien är båtens rutt till St Tropez och därifrån kan jag flyga hem efter en vecka om jag vill. Det låter ju hur härligt som helst, med tanke på att jag alltid har velat segla ute på havet. Värmen och solen vore inte heller helt fel och inte umgås med A heller.
Dessvärre har jag inget jobb och därmed inga pengar, dessutom ligger jag ett antal tusenlappar back sen i somras. Så jag kommer förmodligen inte åka ner,livet är hårt ibland...