Hih

Folk klagar på dålig uppdatering. Så..

...Nu har jag uppdaterat!




Lyckan är totaaal.

Den 12 juni kommer KISS till stockholm. Jag blev som ett litet barn på julafton när jag fick reda på det. Mitt hjärta slog ett extra skutt och en varm bubblande känsla spred sig i hela min kropp! Fyfan vad kul.
Om jag går runt och småler lite sådär fånigt så vet ni varför...




Lyckan är totaaal.

Den 12 juni kommer KISS till stockholm. Jag blev som ett litet barn på julafton när jag fick reda på det. Mitt hjärta slog ett extra skutt och en varm bubblande känsla spred sig i hela min kropp! Fyfan vad kul.
Om jag går runt och småler lite sådär fånigt så vet ni varför...




Impossible love

I know what I want, I know I've wanted it since you made me taste it.
Fuck. I can se clearly now. I wish this never happend.


Too old for that kind of fun.

Jaha, jag är 20 år och för gammal för att gå på uteställen i sthlm. Överallt svärmar de nyfyllda 18åringarna.

Jag vet, man kan tycka att det inte är så många år emellan en 20 och en 18 åring, men det skiljer faktiskt en jävla del på mognad. Jag vet det, för jag var den där 18 åringen själv.
Den där 18åringen som inte tyckte att det fanns något roligare än att bli asfull och gå på krogen. Den där 18åringen som slåss med alla andra tjejer för att få mest uppmärksamhet. Been there, done that. Så nu orkar jag inte med sånt trams längre.

Jag får helt enkelt hålla mig till att gå på pubar och hemmafester. Mer O'learys och hemmafester åt folket!




Bortförklaringar....

Ännu en dag på jobbet. Som tur var så stänger jag INTE idag.
Jag börjar få lite småångest för att jag aldrig rör på mig. Jag vet ju att jag skulle må så mycket bättre både i kropp och själ om jag gjorde det någon gång. Men när ska man ha tid? Det är det...
Om man jobbar varje dag till 20:30, hur fan ska man ha tid?



All I want for christmas.

Jag antar att det är dags att försöka blogga lite mer. Jag tycker ju om att skriva så jag förstår inte varför min blogg är så tom och tråkig.

Jag kan ju berätta att jag avskyr vädret som härjar just nu. Det är inte särskilt kallt, men det är förskräckligt deprimerande. Grått och regningt.
Att jobba i affär har fått mig att börja längta efter julen.
Jag vill inte längre ha ruskiga höstkvällar framför en bra film.
Jag vill ha snö att åka pulka i, jag vill baka pepparkakor och dricka glögg (vareviga år glömmer jag bort hur äckligt det är).
Jag vill ha kyla, jag vill att det ska knastra om mina fötter i kramsnön och jag vill vakna juldagsmorgonen och bara må bra.

Så hösten, det räcker nu! Ge lite rum för lite vinter!

Förresten, på tal om bra filmer. Har ni sett att man får med filmen The Holiday om man köper nya numret av ELLE? Skitjobbbigt, nu måste jag ju köpa den.






En av de sista stegen for my trip to the us

Jaaa, jag är kass på att uppdatera! Men här ska ni få se någonting kul. Jag lyckades ta mig till amerikanska ambassaden och jag lyckades få ett visum utfärdat, och så här gott folk ser ett amerikanskt visum ut.
Amerikanska ambassaden var förresten absolut ingenting att vara nervös över. Förutom förmodligen för all säkerhet. För att komma in i ambassaden var det värre säkerhetskontroll med bagageröntning och pipkontroll än på en flygplats.

Jag kan inte ro för att det nästan känns lite ballt att mitt pass nu förtiden ser ut såhär. Dock finns det ingen återvändo nu. fuck....



:|



I'm fucking terrified...


Time changes everything

Tänk hur mycket som redan hänt i ens liv. Tänk hur många gånger man har blivit sårad, hur mycket man har lärt sig, hur många människor som kommit in i ens liv, hur många människor som har försvunnit ur det.
Det är sjukt att tänka tanken att det kommer hända fler gånger än det redan har hänt.

Jag trivs med människorna runtomkring mig just nu, jag trivs med min livssituatuion och jag tycker jag kan lagom mycket saker. Men saker förändras, så är det ju, även om man inte vill...
 
Det som händer är med mening. Alla sina val har man gjort av en anledning. Människor försvinner ur livet ur en anledning. Människor kommer in i livet av en anledning. Man lär sig nya saker även om man inte vill lära.
That's the way of life.



  
men om jag fick välja skulle jag alltid vilja vara i den här tiden. Jag och Josefin nyfyllda 18åringar. Fan vad kul det var. Haha :)


Fuck it.

Jag är så godsugen så jag håller på att dö.
Jag funderar helt seriöst på att gräva en grop och lägga mig i den, så att jag slipper känna såhär. Eller så tänker jag baka lite kokosbollor. Jag har inte riktigt bestämt mig än. Det känns precis lika ansträngande....


Ambassader och hemsidor går inget vidare ihop.

Här sitter jag och väntar på min duschtid. Japp ni läste rätt.
I den här familjen kan man inte duscha samtidigt för då är det någon stackare som inte får något varmvatten. I det här fallet är det jag som skulle bli den stackaren, så jag valde att vänta. Jag är nog inte den enda som hatar kallduschar.

Idag hade jag bestämt mig för att vara duktig och träna och sola på min lediga dag. Men som alltid så slutade dagen med att jag inte lyckades uppnå några av mina mål. Jah! Jag är världsbäst.
Halva dagen spenderade jag istället med att mysa i sängen och resten att vara arg på den amerikanska ambassaden i Sverige. Det är skitkul att försöka klicka sig vidare på en sida när man hela tiden skjutsas tillbaka till samma sida. Som en jävla frisbee.

Som tur var slutade dagen bra och jag fick äntligen mitt möte bokat på ambassaden för att få StudentVisa. Tydligen pratar dem engelska med en när man kommer dit, och jag har typ 6473271 papper kvar att fylla i så det känns lite nervöst och jobbigt. Men man får helt enkelt sätta på sig positiva hatten och tänka på allt positivt som förmodligen kommer ur det här.

Jah! Nu äntligen blev duschen ledig så nu ska jag njuta av lite varmvatten, kanske till och med ett litet bad. Tjingeling och nattinattt!



Santa Barbara.


This is so not good. I know I might fall, I know I might get hurt. Why can't I just stay away?


Rock on

Just nu är det bra tider. Jag går runt och mår bra. Det känns knappt som att jag har några sår kvar att slicka. Jag känns läkt och stabil.
Har så mycket att se fram emot, men när jag väl gör det så får jag lite smått panik. Tiden kommer ikapp mig och min hjärna vill inse att det är nära nu, men mitt hjärta vill inte tänka så. Jag föredrar att lyssna på hjärtat. Det är långt kvar!



Min halloweenustyrsel som jag trivdes alldeles förträffligt i. Det ser fan inte ens konstigt ut va?