Hemlängtan

Igår mitt under förfesten fick jag en sådan våg av hemlängtan att det nästan var läskigt. Jag undrar ju lite varför just då och varför, men så är det.

Jag tror min hemlängtan fortfarande sitter kvar. Det har väl förmodligen med att göra att det är nära nu, att jag snart åker hem. Jag kände så här precis innan jag åkte hem förra terminen med.

Från imorgon
är det exakt två veckor kvar tills jag sitter på ett plan hem och förmodligen lämnar Santa Barbara bakom mig för alltid. Det kommer vara fruktansvärt svårt att vinka hejdå till den bästa tiden i mitt liv.

Men jag saknar hemma. Idag gör jag det. Jag saknar att kunna bylsa upp sig i vinterkläder. Att känna vintersolen lysa i ansiktet och höra kramsnön knastra under fötterna.

Jag saknar att kunna krama min mamma och pappa när jag vill. Jag saknar att kunna ringa Josefin när som helst. Jag saknar min säng och jag min mammas mat som är 100 gånger godare än min egen.

Det ska bli så fint att komma hem till juletider. Träffa släkten och njuta av det mysiga med julen.


Del 5. Vad kärlek är för mig.

Om jag ska vara fullkomligt ärlig så vet jag faktiskt inte riktigt vad kärlek är. Det är svårt att veta. Det var så länge sen jag upplevde kärlek så jag har svårt att komma ihåg hur det kändes.

Det jag kommer ihåg är att kärlek gör en galen, förblindad och får en att göra saker man normalt inte hade gjort.

Jag kommer
även ihåg att kärlek är det som kan göra en lyckligast världen. Den där känslan av att man har någon som tycker om en lite extra mycket, känslan av att man har en person man skulle göra absolut allt gör.

All min kärlek går just nu till alla mina söta vänner och familj. För den bästa kärleken är den som aldrig tar slut, den kärleken som alltid är sann och den har jag med dessa personer.


Kärlek är det enda man får mer av ju mer man ger bort.




Del 4. Det här åt ja idag!


Elin fyllde år vilket inte gjorde mina mål till de nyttigaste. Så det blev såhär till frukost och lunch. Sen blev det delivery pizza till middag.

 

 

 


Del 3. Mina föräldrar



Mina föräldrar
är det bästa jag har. Mina föräldrar är två personer som alltid har stått vid min sida även när jag inte förtjänat det. Dem är två personer som har ryckt upp mig när jag var deppig, dem är två personer jag varken skulle vilja eller kan leva utan.

Min pappa är en sån där man som pratar hela tiden, aldrig håller tyst och som alltid får folk att skratta. Många av de killar jag har dejtat har på något vis alltid tyckt att han är läskig. Kanske beror det på hans längd. Han är nästan 2 meter. Men jag förstår inte riktigt vad det är med honom som verkar vara så läskigt.

Min pappa är en man med ett varmt hjärta, men jag tror faktiskt att han i smyg, innerst inne gillar att skrämma killar jag dejtar. Jag är ju trots allt hans enda dotter.

Min mamma
kan vara väldigt tjatig ibland, men hon tjatar bara för att hon vill mig väl, jag vet det. Men ibland kan det vara uttröttande. Men jag antar att det kan bli så när man får barn och förstår hur mycket man kan älska och värna om någon.. Jag kommer säkert bli precis likadan själv.

Min mamma är en människa med inte alls många fördomar och hon är genuin. Hon är alldeles äkta.

Jag är så glad att just dessa två är mina föräldrar. Det finns ingenting annat jag kan önska. De har hjälpt mig till den möjliga bästa uppväxten och jag har alla skäl att tacka dem för det.

Jag älskar mina föräldrar flera varv runt jorde och tillbaka och det finns absolut ingenting jag inte skulle göra för dem. När dem blir gamla och gaggiga (vilket är lång tid kvar till) ska jag hjälpa till och ge tillbaka det dem gav till mig som en liten knodd.

I mina ögon kommer mina föräldrar aldrig bli fula och gamla. Dem kommer alltid vara två vackra människor med unga hjärta. Dem kommer alltid vara världens bästa personer.



Del 2. Min första kärlek.

Första gången jag kan minnas att jag var galet förälskad och kär är i en kille som gick i min paralellklass. Just då kändes den kärleken som den seriösaste och mest genuina förhållandet man kunde få. Jag var 14 år och väldigt naiv.

Jag minns så väl när jag och den här killen började träffas. Jag kommer ihåg första gången han la sin hand över min och jag förvånades över hur stora, manliga och vackra händer han hade. Jag kommer ihåg hur varma dom var.

Jag kommer ihåg hur hans kyssar smakade och jag kommer fortfarande ihåg hur vi var så tagna av varandra att omvärlden inte riktigt verkade existera. Jag kommer ihåg en vinterkväll när vi missade säkert 4 bussar bara för att vi inte hade ögon för något annat än varandra.

Jag kommer även ihåg att han helt plöstligt slutade höra av sig och jag kommer även ihåg vad han sa när jag väl fick tag på honom. Han var inte kär i mig längre, han ville göra slut.

Just där och då kändes det som det värsta som kunde hända mig, jag trodde att mitt liv var slut. Jag hade sån hjärtesorg, jag trodde aldrig att mina sår i hjärtat skulle läka.

Jag kommer så väl ihåg den sekunden han berättade för mig att det var över. Min värld stannade. Jag var på fest hemma hos en nära vän. Jag var inne på min kompis toalett och jag var i chock. När vi lagt på hittade jag en rakhyvel som verkade lysa åt och be mig om att använda den.

Som så många andra ungdomar använde jag den där rakhyveln där och då till att försöka minska smärtan jag hade i hjärtat just då. Jag skar inte djupt och jag skar inte över pulsådern. Men skar gjorde jag.

Mina vänner bankade på dörren, undrade hur det var med mig. Bröt upp låset och bröt sig in för att hitta mig i chocktillstånd med blod över armarna.

Jag har aldrig rört en rakhyvel på det sättet igen och skulle aldrig göra.

Just där och då var jag bara en tonåring som skrek på hjälp. En tonåring som så många andra tror att livet ska gå under och överdriver känslor och upplevelser.

Min kärlek till den här killen var ingen mogen kärlek, men ta mej fan, visst var det kärlek!




En liten kärleksförklaring

Igår hade jag världens bästa skypesession med världens bästa Josefin! Jag saknar henne så jag blir tokig. Det är när man är ifrån varandra så här länge man verkligen förstår vad en del personer betyder för en!

Jag och Josefin har haft våra upp och nergångar men nu när jag varit på andra sidan jordklotet i snart ett år så förstår jag verkligen hur fin och äkta hon är! Det hon och jag har, det kan jag kalla äkta kärlek!



1: Presentera mig själv.

 

Jag vill
se på mig själv som en väldigt livlig och positiv person. Jag kanske inte alltid är den positivaste människan i stacken men ni ska veta att jag alltid försöker. Blåögd är jag väl också. Försöker alltid se det bästa i folk och varje gång har det kanske inte gått så bra. Min naivitet har väl resulterat i en del sår och ärr, men vad ska man göra.

Just nu lever jag en dröm, en dröm jag haft hela mitt liv.
Jag har alltid haft en dragningskraft till USA och en dag bestämde jag mig för att det var dags att ta mitt pick och pack och dra, så jag sökte skola i Santa Barbara, kom in, vinkade av nära och kära och började ett helt nytt liv på andra sidan jorden.

Helt klart
det bästa beslutet jag någonsing gjort i hela mitt liv. Jag har fått uppleva så mycket fina människor, så många olika ställen jag bara kunnat drömma om att uppleva.

Som nykommen student till USA trodde jag att jag ville spendera ett helt liv utav att skriva. Mitt mål var att försöka utbilda mig så mycket inom journalistik som möjligt. Men när jag kom hit och började snoka lite i fotografi insåg jag genast att det måste vara det jag vill göra med mitt liv. Så jag försöker sakta men säkert utvecklas inom det området.

Jag vill fortfarande skriva, men jag vill inte bli journalist. Jag vill bli krönikör eller författare. Man kan ju pyssla med fler saker.

Det är pinsamt att säga men som person har jag väldigt svårt att fastna för saker. Jag är alltid på vift, letandes efter nya saker, platser och människor att tycka om. Denna egenskap känner jag har kommit mer och mer med tiden. Jag antar att om man får en smak av någonting så vill man bara ha mer.

Detta gör att jag har väldigt svårt att fastna för människor, jag har lätt att ge mig mig in på saker med folk, men tröttnar även fort. Så när jag väl har hittat någon så håller jag i hårt som bara den och vill aldrig släppa taget.

Som ung och tonåring var jag väldigt trångsynt och tyckte alla som inte var som jag var konstiga och emos, men jag började sakta inse att det inte är något fel i att vara annorlunda. Det är de egenskaperna och sakerna med en människa som är annorlunda som gör en människa unik och intressant.

Om jag ska prata mer om ytlig fakta så föddes jag på Huddinge sjukhus den 26e September, 1989.
Min mamma, pappa och jag flyttade till Fruängen där jag spenderade mitt första år innan mina föräldrar tog sitt vett till fånga och flyttade in i en rosa villa med stor tomt i Segeltorp där jag upplevt nästan hela mitt faktiskt lyckade liv. Mina föräldrar har gjort ett bra jobb i att skydda mig men samtidigt inte hålla i mig för hårt.  

År 1993 fick jag en liten brorsa vilket jag tyckte var helt underbart men väldigt frustrerande när han bara några år gammal inte förstod hur man lekte mina lite äldre lekar. 

Som barn var jag väldigt blyg, ni förstår nog inte riktigt hur blyg. I 7an blev jag så generad när någon äldre tittade på mig att mitt ansikte exploderade av röd färg. Men så hände något. Jag tror det var sommaren mellan 7an och 8an, jag åkte ner till mitt landställe, fick min första kyss och kom tillbaka som en helt ny människa. Mer självsäker och inte alls lika lättgenerad.

Jag tror inte direkt att mina föräldrar har haft det så svårt me mig, visst har jag varit vrång och en riktig plåga ibland men jag har nog inte betett mig värre än en vanlig tonåring. Visst finns det stunder jag ångrar som när jag kastade en jätte tung penna i huvudet på min mamma eller när jag rymde på landet, stängde av mobilen och mina föräldrar fick söka igenom hela området i tron om att jag hade gått och dött.

Jag har haft två seriösa pojkvänner som tog väldigt hårt på mitt hjärta. Båda tog väldigt hårt på min självkänsla och bilden av mig själv. Jag lät dom göra saker mot mig som jag aldrig skulle acceptera idag.

Jag slog mig tillslut loss men har inte direkt börjat känna att jag har kontroll över mitt liv förrän nu någonstans. Man behöver ingen kille för att vara lycklig. Så länge man omger sig med riktigt bra personer som bryr sig om en och hela tiden försöker sätta sin egen lycka först så kommer man komma långt.

Det kommer nog ta tid innan jag verkligen vågar släppa in någon i mitt liv. Innan jag hittar någon att bli seriös med, någon att dela allt med och tillslut skaffa barn och gifta mig med.

Det faktumet gör mig dock ingenting, jag vill ut och uppleva och inse vad jag vill med livet innan jag slår mig ner. Då ska jag hittat den bästa platsen på jorden, den platsen jag känner att jag skulle kunna bo i förevigt och så ska jag ha träffat en kille som gör mig galen av kärlek. En kille att ha ett sunt och moget förhållande med.

Livet är
en gåta, du vet inte vad som väntar dig förrän du har upplevt det!





Snodd utmaning

En 30 dagars utmaning. Så here we go, jag och Tessie ska försöka oss på den här.

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Wish us best of lucks!


Snodd utmaning

En 30 dagars utmaning. Så here we go, jag och Tessie ska försöka oss på den här.

♥ Dag 1 – Presentera mig själv.
♥ Dag 2 – Min första kärlek.
♥ Dag 3 – Mina föräldrar.
♥ Dag 4 – Det här åt jag idag.
♥ Dag 5 – Vad är kärlek.
♥ Dag 6 – Min dag.
♥ Dag 7 – Min bästa vän.
♥ Dag 8 – Ett ögonblick.
♥ Dag 9 – Min tro.
♥ Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
♥ Dag 11 – Mina syskon.
♥ Dag 12 – I min handväska.
♥ Dag 13 – Den här veckan.
♥ Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
♥ Dag 15 – Mina drömmar.
♥ Dag 16 – Min första kyss.
♥ Dag 17 – Mitt favoritminne.
♥ Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
♥ Dag 19 – Detta ångrar jag.
♥ Dag 20 – Den här månaden.
♥ Dag 21 – Ett annat ögonblick.
♥ Dag 22 – Det här upprör mig.
♥ Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
♥ Dag 24 – Det här får mig att gråta.
♥ Dag 25 – En första. 
♥ Dag 26 – Mina rädslor.
♥ Dag 27 – Min favoritplats. 
♥ Dag 28 – Det här saknar jag.
♥ Dag 29 – Mina ambitioner.
♥ Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Wish us best of lucks!


Bland svenska kändisar och homosexuella

Om ni blir oroliga över att jag är så dålig på att uppdatera och tror att jag har gått under eller något så ska ni sluta vara det. Om inläggen i min blogg lyser med sin frånvaro betyder det enbart att jag har mycket att göra, förmodligen bara kul saker.

Det har varit mycket nu på senaste tiden! Förra helgen åkte vi till San Fransisco och jag blev kär. Kär i staden San Fransisco. Även fast det finns många orginal där. Transor, jätte homosexuella människor och gubbar i rullstol som förföljer en så skulle jag helt klart kunna se min framtid där.

I Onsdags begav vi oss till L.A för att få lite svensk nostalgi. Robyn live på Nokia Theathre. Robyn var en mycket angenäm och trevlig upplevelse men eftersom jag sett henne förut när hon var så mycket bättre så blev jag lite besviken. Robyn är en grym artist och kan sprida sådan känsla och lycka med sin röst men av någon anledning valde hon att sjunga de flesta låtarna playback! Fy Robin! Peppis på henne!

Hur som helst så stannade vi kvar i L.A över helgen och gick på svensk kändisfest. Lite sådär småkonstigt att se svenska kändisar på andra sidan jorden, men man ska ju inte klaga.
Vi stötte på svenska Malin Åkerman, ni vet hon som spelar i Trouble in Paradise och Heartbreak Kid? Väldigt, väldigt trevlig tjej. Hon verkar fortfarande stå kvar med båda fötterna på jorden, det uppskattar jag!

Vi sprang även in i SNYGGA Martin Björk som jag helt klart skulle kunna ha som min pojkvän och även roliga Johan Rheborg och Felix Herngren.

Herngren var precis som man kan tro att han är, sjukt rolig, sprallig och glad. Rheborg däremot kändes ganska torr och grå: Han uppskattade inte att jag berömde honom och berättade att jag älskar hans roll som Kenny Starfighter.

Ja det var väl ungefär det i korta drag, ledsen att ni inte kunde få långa drag, det blir så när man väntar så länge som jag gjort på att skriva.

Peace out!

Felix, Jag, Elin, Johan och Anna!

Jag, Snygg Martin och Elin

Jag, Malin, Elin och Anna. (synd att bilden är så suddig!)

Jag framför Golden Gate!

San Fransisco <3





Surfing is the life

Idag har vi varit ute på en tre timmar surf session! Helt jävla underbart. Idag var det helt perfekta vågor. Jag var inte rädd en enda gång trots att jag tumblade omkring ett antal gånger. Jag har fortfarande inte kunnat ställa mig upp helt. Jag kommer upp men så fort jag kommer upp trillar jag i igen. Jävla skit. Jag tror jag står för långt fram på brädan.

Det finns ändå inte många känslor som kan slå den känslan av att en våg fångar en och skjutsar iväg en i en sjuhelvets fart. Snacka om att surfing är en sport för fartdårar, det går utav bara fan!

Nej, nu ska jag ner till poolen och sola lite. Visst lever jag ett jobbigt liv?




The drugs don't work

Somewhere, somehow I know something is waiting for me. Something that's gonna make my life filled with purpose. Something that would make all the pieces of my life fall in place. Something I can't believe I could never live without.

Right now I just don't know what that could be, but I know life holds something special for me. It has to.





All I want for Christmas is you

Jag längtar verkligen efter julen nu. Jag längtar verkligen efter snö, sån där go kramsnö som knastrar under fötterna när man går. Nu tycker ni väl att jag är dum i huvudet, men då får ni ju faktiskt tänka snäppet längre. Jag har ju faktiskt inte upplevt vinter och snö på nästan ett år nu. Jag känner att min stapel med tillfredställelse av snö börjar bli låg.

Jag vill vakna på julaftons morgon och vara glad och lycklig över att släkten ska komma över. Vara lycklig över stämningen som bara julafton kan ge.

Det känns som jag skriver ett sånt här inlägg varenda jul. Men vad fan. Jul är ju helt underbart. Men den är fort över. Så jag försökter börja njuta redan nu och ladda redan nu.





I don't belong there.

Någonting jag verkligen har kommit att hata i livet är när folk sätter mig på en pedestal och förväntar sig himmel och hav av mig. Jag sätter inte mig själv där uppe så varför skulle någon annan vilja göra det?

Det är avtändade, konstigt och obehagligt!

I never promised you a ray of light, I never promised there'd be sunshine everyday. I give you everything I have, the good, the bad. Why do you put me on a pedestal? I'm so up high that I can't see the ground below. So help me down you've got it wrong, I don't belong there.

One thing is clear, I wear a halo, I wear a halo when you look at me. But standing from here, you wouldn't say so
you wouldn't say so, if you were me. And I, I just wanna love you, Oh oh I, I just wanna love you.





Studiotime


Soon it is Christmas

Idag längtar jag efter snö, vinter, kyla och hem!

Jag har varit på galen shoppingrunda och jag kommer vara lycklig veckor framöver över mina köp. Dock kommer jag nog inte se röken av dom tills jag kommer hem med tanken på hur mycket kyla det krävs för att man inte ska svettas ihjäl. Idag har jag gått lös på en pälsväst, ett par vinterskor, en halsduk och ett par öronmuffar. Mys! Längtar hem så jag kan använda dem!

Dom har
börjat med julskyltning på en del ställen. Jätte mysigt. Inne på Macy's som typ är motsvarigheten till Åhléns så säljer dem redan jätte mycket julpynt. Det får mig att längta såååå mycket till julen!

Två söta vänner på Macys'



Harmoni

Jag brukade tycka att estetiska, kreativa människor var nördar, mesar. Jag brukade tycka att foto var någonting man pysslade med om man inte var cool nog. Det är lustigt hur man vaknar upp en dag och inser att man själv är där. Att man själv funnit en sida hos sig själv som man aldrig trodde att man skulle göra.

Det är
sjukt hur trångsynt och dum man kan vara som ung och dum tonåring. Jag gillar mer och mer den personen jag håller på att bli. Jag bryr mig inte om hur folk ser ut, jag bryr mig inte längre om vad folk har för intressen. Huvudsaken är att en person är en bra person, en person som vill andra väl.

Jag brukade
tycka att kreativa människor var töntiga, men i nuläget så måste jag säga att kreativa människor är någonting som jag fascineras av enormt, någonting som jag tycker är bland det fantastiska jag vet.

Jag är inte färdiglärd som människa, men jag är glad att det går åt rätt håll. Det är skönt att känna att man känner harmoni med sig själv, att man verkligen gillar den personen man håller på att bli!

En av mina utstyrslar under Halloween




OMG

Nu ska jag iväg och surfa. Igår var det jätte stora vågor. Är det det idag så ställer jag mig på stranden, hopplös och storbölar.