All my life I've been good, now I'm thinking what the hell.

Ursäkta utbrottet igår. Ibland måste det komma ut, så är det bara. Idag är jag inte arg, inte alls.

Det har varit en underbar dag, jeansjacka, solbrillor, lunch vid vattnet med otroligt trevligt sällskap och en värmande vårsol. Det kan inte bli mycket bättre.

Nu är jag däremot helt slut, utan att ha skäl till det. Jag borde packa, istället ligger jag på sängen, lyssnar på Justin Biebers låt Baby (fast det skulle jag aldrig erkänna) och tycker det känns fruktansvärt jobbigt att resa på sig. Så om det är någon som känner sig lite för överpigg så kan den väl skicka lite energi till mig, det vore schysst.

Undrar vart jag la mina solbrillor förresten, fan, nu blev jag orolig och måste tvinga mig upp ändå. Fan.

Nu låter jag bitter igen, jag är inte bitter. Förlåt.






Du är för ful för mig och din morsa går för en hundring.

Jag är inte glad just nu, inte glad är väl det snällaste sättet man kan säga det på egentligen.

Jag skulle kunna spotta ur hur mig hur många svordomar som helst om det inte redan var så att jag redan yppat dom.

Jag hatar. Jag vet att hat är ett starkt ord men det är alldeles perfekt för detta tillfället. Jag hatar. Jag skäms inte ens över att säga det. Jag hatar.

Det är nu jag vill göra det jag alltid gör. Fly. Tur att jag flyr i helgen. Jag saknar min bästa vän.



You must be shitting me

Här sitter jag, två veckor sedan jag befann mig i Arubas Paradis. Två veckor sedan jag kände den vita korallsanden mellan tårna, två veckor sedan vinden, den avgörande faktorn för att unvika undergång lekte med mina blonda hårslingar, två veckor sen jag svalkade min solbrända kropp i det turkosa, alldeles transparenta karibiska havet.

Här sitter
jag. Två veckor senare. Solbrännan har trillat av. Jobbet kallar åter igen och stressen kryper på mig likt myror som vill bygga bo. Snart förvandlas hela jag till en myrstack.

Det kan alltså hända en del på två veckor, stora kontraster kan byggas på kort tid.

Egentligen är jag väl kanske inte jumbostressad, men jag blir verkligen stressad av den här pressen jag har på mig själv att komma in på en skola till hösten. Jag känner verkligen att det är dags för ett studentliv, en förändring, att lära mig nya, intressanta saker och fortsätta utvecklas till den människan jag vill bli.

Jag har skrivit ut mina bilder på fotopapper för ansökan till lite skolor, det är verkligen superkul att se sina egna bilder utrskrivna i störra format.

Jag på Aruba innan färgen trillat av =/