Midsommar 2013
Årets midsommar var otroligt lugn. Vi bildjournaliststudenter från Sveriges alla hörn tog vårt pick och pack ut i Stockholms skärgård. Där hittade vi en ö som vi hade helt för oss själva.
Havet skvalpade, fåglarna kvittrade och ölen var kyld i Östersjöns vatten. Solen sken och de mest makalösa solnedgångarna visade sig för oss. Det finns inte mycket som är så vackert som just Stockholms skärgård. Att jag sen sov på en sten i tältet, har en kroppsstrumpa av myggbet och kom hem med sex fästingar är något som inte alls väger tyngre än allt de bra. Tack tjejer för en otroligt, fin och mysig midsommar!
Vildmarken på min baksida
Idag när vi var ute på min baksida så sprang jag på en ekorre som inte satt alltför långt ifrån mig, självklart sprang jag för att hämta kameran. När jag väl hade gjort det fördföljde jag den stackars gnagaren, han måste tyckt att jag var helknäpp, dock är det inte jag som ser knäpp ut på bilderna utan det är ekorren.
Helknäpp. Lite njöt den nog dock av min kamera eftersom den posade så fint för mig.
Jag stötte mitt i allt på ett rådjur, helrädd var den. Man kan ju tro att jag bor i vildmarken.
Där solen alltid skiner
I fredags kom jag hem från en vecka i Karlstad. Där har jag firat fina Josefin och Rebecka som äntligen tagit examen och hängt med André i både sol och regn. Här är lite bilder tagna ifrån ett badställe precis nedanför Kronoparken. Jag har hunnit jobba mitt första pass och nu ska jag bara ta det lugnt och hoppas på bra väder tills mina tider i juli. Snart ska jag även ut och övningsköra. Herre jisses, önska mig lycka till!
Det är så man blir religös
Alla bilder är tagna med min Samsung SII
Jag är inte mycket för religion, men kyrkor har alltid fascinerat mig. De har någon slags skönhet som inget annat kan komma i närheten av. Ljuset i den här kyrkan vid centralen går ju inte heller av för hackor.
Det mest skrämmande som finns
Kärlek kan vara så oerhört vackert. Den kan fylla varenda mörka vrå med glittrande, bländande ljus.
Den kan nå in dit där allt är fruset, där inget någonsin har varit förut. Den kan nå in dit man inte själv trodde att den skulle nå. Sakta men säkert börjar man öppna upp de delar som legat i mörker alldeles för länge, beredd att låta de dansa av ljus och färg.
Kärlek kan vara så oerhört vackert, men det kan även vara det mest smärtsamma som finns. Den kan lämna en naken, utelämnad och förtvivlad. Den kan stampa på dig, trycka ner dig tills du inte längre vet vad som är upp eller ner. Den kan få de ljusstrimmor som du alltid förlitade dig på att slockna, få allting att bli mörkt.
Kärlek kan vara så oerhört vackert men det är också en chansning. Världens mest skrämmande chansning.
Antingen får den dig att stå på vinnarpallen med armarna högt ovanför huvudet med pokalen i högsta hugg eller så finner du dig själv liggandes, krossad under vinnarpallen.
Hur som helst kan man inte låta bli att chansa, man får aldrig låta bli att chansa. För när man ligger där med alla ben i kroppen krossade så kan man efter ett tag läka och resa sig igen. För det är det de handlar om; att resa sig.
Man måste alltid resa sig.
Since World War II
Nu har jag varit igång och lekt lullull fotograf igen. Ingenting är ju så fint som när det blommar på sommaren, och ja, jag är ju en sucker saker som har ett romantiskt utseende.
När allt blommar
Hej Majsan
Fota kan man gör när man väntar på bussen. Dessa bilder är tagna vid Västra Station i Sundsvall. Superball miljö. Synd som fan bara på lappen i bakgrunden, och synd som fan att jag suger på photoshop så jag inte magiskt kan få den att försvinna.