Kanalerna och broarnas stad, sista dagen
Sista dagen åkte vi till en ö som ligger utanför Venedig som heter Burano. Mamma sa att skulle vara fint där och att det skulle finnas färgglada hus. Inte visste jag hur FINT det skulle vara.
I de smala gränderna i Burano trängde hundratals små, superfärgglada hus. Humöret gick upp på topp av alla olika färger.
Självklart var det svinvarmt även den här dagen, men det märktes liksom inte lika mycket när allt var så fint.
Färgerna gjorde mig däremot sugen på glass
Min vackra mamma
Efter den varma promenade längs Burano fick vi äntligen gå en svinlång väg för att ta ett efterlängtat bad.
Nästa steg
Jaha så var det dags igen. Jag har ju alltid sagt att saker som får mig att gå utanför min comfort zone, saker som får mig att kasta mig ut i det okända, är det som får mig att växa som person och hitta mig själv. Jag håller fortfarande fast vid det.
Tanken var inte från början att jag skulle pröva på något nytt, utan jag tänkte i tråkiga banor. Jag skulle vara hemma, göra min praktik i Sthlm och vara helt på den säkra sidan. Däremot blir det ju sällan som man vill. Efter många om och men.
Efter många skrik, många dragningar i håret och frustrerade stampningar fick jag helt enkelt släppa kontrollen och ta mitt pick och pack dit det lutade. Jag har bott på östkusten, i Sundsvall. Steget är väl egentligen ganska naturligt. I vår kommer jag ta mina vita inredningsdetaljer och flytta till Västkusten. Borås, med boende antingen där eller i Göteborg. De kallar det för Bästkusten, vi får väl se.
