Santa Monica
Hittills kan jag väl inte säga att jag börjat med projektet utan jag har bara glidit runt och försökt att komma in i det kaliforniska livet. I dag kom jag äntligen iväg till Santa Monica för att känna lite på ljumna vindar och doppa fötterna i havet. Lite skit på linsen hade jag tydligen också. Aj då.
Det är fasen inte lätt att hitta busshållsplatser här alltså. Det finns huuuur många som helst att välja på. I går gick jag runt i en timme! för att hitta rätt busshållsplats men jag hittade den ärligt talat inte. Helt sjukt. Frustrerande ja.
Hur som helst var det helt fantastiskt att få komma till stranden. Jag tror att det var här någonstans jag verkligen insåg att jag är i Kalifornien igen. Det liksom slog mig som en smocka i ansiktet och tårar brände bakom mina ögonlock. Jag är så himla glad att jag fått chansen att åka hit igen. Det gör liksom ingenting att jag inte har någonting här länge, bara känslan av att vara här är för mig helt fantastisk. Självklart hade den varit ännu bättre om alla fina människor jag träffade här sist och var här, men det får bli en annan gång.
Jag har bara varit i Santa Monica en gång tidigare och det var när mina päron hälsade på mig. Det såg precis ut som jag mindes det och att bara gå runt där var för mig väldigt rogivande.
Människor här är så trevliga och sociala. Det fungerar liksom inte så att folk blir rädda om en random börjar prata med en, det är okej och jag gillar det. Vet inte hur många som bara efter de här dagarna bara börjat prata med mig bara sådär. Jag gillar det. Se vad osvensk jag låter.
Att bo någonstans där man hela tiden kan ha den här miljön fattar inte jag hur man skulle vilja byta bort. Jag träffade en amerikanare igår på target som berättade att han var uppväxt i LA och han jämt sa åt folk att inte komma hit. Han var trött på solen och ville hellre bo någonstans där det regnar mycket, jag skakade på huvudet och sa att han var knäpp.
Så i morgon tar alltså mitt projekt fart på riktigt, helt sjukt. Önska mig lycka till!
Kommentarer
Trackback