Therese Loberg

Folk börjar verkligen lämna BTH nu. Igår lämnade två till helt underbara människor Karlshamn. Jag blir så ledsen. Känns lite så att några av de jag verkligen tycker mest om försvinner. Det gör ont i hjärtat och är verkligen sjukt tråkigt. Det är nu fyra stycken som har hoppat av ifrån bara vår klass. Sad face.

Jag har så svårt för goodbyes. Jag plockar fram någon slags sköld, sluter mig helt och låter bli att känna. Det är svårt att veta vad man ska göra när saker blir för sorgliga.

Jag hoppas ju verkligen att man kommer fortsätta hålla kontakten, sen vet jag ju bättre. Jag önskar jag inte gjorde det men när man bor på olika ställen, långt bort ifrån varandra så är det inte alltid så lätt att stå varandra så nära som man kanske skulle vilja. Men jag hoppas och jag ska försöka.

Välj inte den killen som är den bästa personen utan den killen du blir den bästa personen tillsammans med.

Idag var ingen bra dag. Den började med att jag hällde smoothie över min nytvättade, vita morgonrock och inte fan blev dagen bättre än så. Inte alls...

Jag har även blåser under fötterna av mina nyingågna sommarskor. FML.

Känslor man inte kan sätta ord på men man ändå känner....

Satte mig för att rita lite i Illustrator, använda ritplattan som jag fick i julklapp. Det är faktiskt väldigt kul. Kom fram med en ny hejdåfras. Me like. Måste pröva hur det ser ut

 

Jag vet varken ut eller in. Tankarna snurrar i huvudet, jag har ingen aning om vilka jag ska lyssna på. Istället bjuder jag på ett litet filmklipp jag gjort i skolan. Man skulle göra en vinjett om sig själv.

 

Det värsta man kan göra är att såra någon. Det gör så mycket ondare innuti en just för att man vet att man har makten att få den personen att må bra igen, makten att få den att hoppas. Mitt hjärta värker.

Det slog mig för någon dag sedan att sedan jag flyttat till Karlshamn har jag helt tappat bort mig själv. Jag har spenderat tid på att försöka hitta någonting jag vill göra med mitt liv men har istället bara tappat bort mig själv. Jag har tappat självkänsla, gnista och vilja. Kvar finns en person jag inte alls vet vem det är.

Ett tag nu har jag även försökt hitta en kille för att försöka fylla något slags tomrum innuti mig, hitta någon slags trygghet. Det jag har förstått är att det tomrummet, den tryggheten, det kan endas fyllas utav mig själv.

För att jag ska kunna ge av mig själv, tycka om någon annan så måste jag först hitta tryggheten i mig själv. Den fanns där, sen tappade jag bort den. Det låter som jag tappat en sko eller något. Helt sjukt.

Med denna upplysning av mitt liv i bakhuvudet ska jag lägga ner killar och istället börja lägga ner rikligt med energi på de personer runt omkring mig som betyder mycket, de personer som jag alltid vill ha i mitt liv - sen hoppas jag att jag hittar tillbaka till mig själv på vägen...