Josefine Larsson

 
I några dagar har jag varit tillbaka på BT. Fantastiskt roligt att vara tillbaka faktiskt. I går fick jag åka och träffa Josefine Larsson som ska ställa upp i motocross-VM. 
 
 
Det var väldigt regnigt och med blöta fötter och blött hår kastade jag mig sedan i BT-bilen. Jag som redan höll på att bli sjuk har inte så mycket röst kvar nu. Men det var det värt. 
 
 
 
 
 

Ingenting är över.

Steve Ogden med några av sina klienthundar. Steve har ett mobilt spa som kör runt i LA. 
 
Det  var en evighet sen jag var inne här, det är nästan så att jag glömt bort hur man bloggar. Sen jag kommit hem har jag inte velat blogga för då skulle allt kännas så på riktigt. Att jag lämnat Los Angeles, att jag tagit examen, att vår utställning plockats ner - Allt det skulle kännas så himla på riktigt. Även om jag skriver nu så låtsas jag att det inte är det. Ingenting är på riktigt. Ingenting är över.
 
Framtiden är liksom här och på samma sätt som den skrämmer mig får den mig också att hoppa lite upp och ner. För jag är förväntasfull och nyfiken på framtiden, det ska bli så otroligt roligt att se vart jag hamnar och hur jag kommer att tackla alla hinder. Samtidigt vet jag att branchen är tuff och att jag kommer få försöka hitta vägar inga andra tar. Men jag vill inte tänka tillbaka. För ingenting är över - det är här allt börjar. 

Not a footprint to be seen

 
Jisses, pust och stön. De senaste veckorna har varit så himla hektiska. Känns som att det är först i dag jag kan pusta ut på hela den här kursen och då har jag ändå ett långt projekt framför mig. 
 
 
Jag Thea och Veronica var och fotade en konståkningsföreställning på EON arena här om dagen. Det var skitkul men faktiskt ganska svårt. 
 
 
Så, projektet närmar sig med stormsteg och om lite mer än en vecka sitter jag på ett flyg till Los Angeles för att göra det största projektet jag någonsin kommer att göra. Alldeles. Själv. 
 
 
Jag är så otroligt pepp men samtidigt så fruktansvärt nervös. Jag har ju längtat så himla länge till att få åka tillbaka till Kalifornien, det är verkligen dags nu. 
 
 
Så snart kommer jag alltså få gå runt i öppna skor och INGEN vinterjacka. Fantastiskt, bara där är jag utom mig at glädje. Ska bara lyckas göra ett bra projekt också. Ingen press. 
 
 
Just nu pysslar jag med en ny hemsida också, vi får se när den blir klar. Jag trodde wordpress skulle vara enkelt men jag har velat kasta ut datorn lite för många gånger genom fönstret.
 
 
Jag ska försöka blogga lite oftare, vet att jag har varit dålig på det på senaste men har verkligen haft arbete upp till öronen. 
 

Det där med bortglömda bilder

 
Jag gick igenom lite gamla arkiv för att faktiskt leta reda på bilder på lite söta djur, så ramlade jag på den här bilden som jag helt glömt bort. Den är tagen på ett event för allsvenskans alla lag som jag var på med BT i våras. Den är inte uppstyrd, Henke Larsson stod på Swedbank stadion i Malmö och väntade på att bli fotograferad av en lagfotograf. Det är en tunnel bakom honom in till läktaren som gör den svarta bakgrunden. Någon sekund var det fantastiskt ljus från solen som fixade den här bilden. 

Det här med gruppbilder

 
Här kommer ännu en av mina svagheter. Gruppbilder. Det är så sjukt jävla svårt att få en grupp att se bra ut tillsammans, inte obekväma liksom. Om någon är obekväm så smittar det så lätt av till de andra.
 
 
Här är iaf ett feministiskt punkband från Mark som heter Trampstamp. Jag träffade dem och gjorde en intervju som blev publicerad i dagens tidning. Otroligt svårt att göra en intervju med så många personer samtidigt, men Hey, det gick ju vägen ändå.
 

Klassiska porträtt.

 
Här om dagen var jag och fotade Kristoffer Granefelt som ska planera event i Knalleland. (shoppingcenter i Borås). Ingen av dessa bilder gick i tidningen men de är mina favoriter.
 
 
Det har varit ont om porträtt från min sida på ett tag så det var riktigt kul att få göra det igen.

Survivor

Nu är ni väl lite trötta på State of Drama så jag tänkte visa er något annat. Igår träffade vi otroligt glada, familjekära Helena Paparizou och hårrocksburbandet Outrigger. Båda har koppling till Borås.
 
Outrigger,                                                                                                           Helena Paparizou
 
Det är verkligen så himla roligt att komma ifrån en fotning och känna att man verkligen är nöjd med materialet man har med sig tillbaka. Förut kände jag aldrig så men det börjar bli vanligare och vanligare under praktiken och det är så himla kul att det måste innebära att jag utvecklas. 
 
 
 
 
 
 
 

The golden light

 
 
Det är ganska löjligt hur mycket man kan prata om fantastiskt ljus. Det är ganska löjligt hur mycket man kan ÄLSKA fantastiskt ljus.
 
 
Jag och Veronica tog vår skoluppgift upp till Norra berget och vi både var helt hänförda av scenen som utspelades framför oss.
 
 
Jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag ville stanna till och bara ta in alla intryck, det fantastiska ljuset. Helt hypnotiserande.
 
 
Och det blev bara bättre och bättre. Det måste vara sådana här dagar som matar själen.
 
 

Emel & Carl

 
 
I somras var jag och fotade ett supervackert bröllop. Brudens familj kom från Turkiet och brudgummen från Sverige. Bröllopet var inspirerad av de båda kulturerna och smälte ihop till någonting oerhört vackert.
 
 
 

En sen höst

 
 
Vi tog en liten höstpromenad för att fota en av våra skoluppgifter om just ett höstögonblick. Det var inte alltför lätt med tanke på sommarkänslorna som fortfarande yrde i luften.
 
 
Jag har väldigt vackra vänner
 
 
 

Det är så man blir religös

 Alla bilder är tagna med min Samsung SII
 
Jag är inte mycket för religion, men kyrkor har alltid fascinerat mig. De har någon slags skönhet som inget annat kan komma i närheten av. Ljuset i den här kyrkan vid centralen går ju inte heller av för hackor.
 
 

Bästa Alnö BROR

Det är få förunnat att ha ett gäng med kompisar som delar ens fotointresse. Ännu bättre när de vill blanda det intresset med mysiga utflykter. Underbart!

 
 

Den där festen

Maja utövar sin hobby lite mer förföriskt än vanligt
 
Så var det helg igen och jag har vart lugnare än på väldigt länge ett tag nu. Egentligen är det ganska tråkigt, men myskvällar är ju inte helt fel egentligen. Jag brukade få panik när jag valde att inte följa med att festa, livrädd för att missa något. Jag tror jag vuxit lite som person och det känns ju jävligt trevligt.

Kärlek

 
Ni är så fina mina söta vänner. Jag längtar efter sommar. Få sitta på en filt på ett grönt gräs och dricka vin. Kan inte bärga mig! (Dianis, du med!)

I want to see it painted black

 
 

It aint me

 
Idag är en dag jag verkligen uppskattar att vara ledig. Har inte fått något vettigt gjort alls förutom att fota och redigera lite. Solen skiner in genom fönstret och värmer mitt ansikte, kastar skuggor över sängen. Dammkornen dansar i luften uppfångade av solstrålar. Vinylspelaren knastrar när Creedence sjunger "down on the corner". Man måste ta vara på småsaker, idag gör jag det och just nu i denna stund älskar jag verkligen mitt liv.