Elfsborg

 
Som sagt, så växer fotboll för mig, iaf att fota den. Det går så himla fort och möjligheterna till bra bilder är många. 
 
 
 
 
 

Bilar och sport

 
I går fick vi reda på att två bilar av den nya Porschen 918 Spyder snart kommer åka på gatorna i Borås. Endast fyra är sålda i Sverige och två går alltså till Borås. Till historien hör väl även att självaste Zlatan blev ägare till en förra veckan.  Jag tycker väl att den här bilden är alldeles för mycket reklam för Porsche och den användes inte heller men säljaren ville absolut att jag skulle ta med huset i bakgrunden. Tyckte nog att själva bilden blev ganska frän ändå. Om det är någon som är sugen kostar den bara 8.4 miljoner.
 
 
Porsche 918 Spyder. Den här bilden användes.
 
 
Sen har det blivit en hel del Elfsborgträningar för mig. Jag klagar absolut inte med tanke på hur fint vädret har varit de senaste veckorna. Något jag har kommit underfund med är att fotboll verkligen är roligt. Jag förstår helt plötsligt grejen. Det är verkligen perfekt att Borås har Elfsborg så att jag har fått öva lite på sportfotografering. 
 
 
Elfsborgs tränare Janne Mian lattjar lite med spelaren Niklas Hult
 

Viktor Prodell var glad i hatten.

Sist jag skrev var det nära slutet på praktiken och jag får ont i magen när jag tänker på att det är ännu närmre slutet den här gången. Den här perioden har varit så sjuk lärorik och jag kan inte fatta att den snart är över.

 

Borås genom min lins

 
 
 
 
Om man fortsätter och gå ut från stan så ligger de här husen en bit bort. Norrby heter stadsdelen där de ligger och dessa hus är ju bara för söta. De är ett lägenhetskomplex, tror jag. 
 
 
Hur söta är de inte?
 
 
Det kryllar även av sådana här hus. Vore spännande att veta hur mycket hus man får för samma pengar i Sthlm.
 
 
 
 
Jag vet att Boråsarna tycker att det är så bra att de är nära in till stan men samtidigt även till naturen, jag kan ju inget annat än att hålla med. 
 
 
 
Sen fastnade någon annan tok på bild. 
 
 
Jag kan verkligen inte bli mätt på blomsterkransar. Det är verkligen min svaghet

Vackra varelser

 
I går gjorde jag ett jobb som för mig som djurvän var fantastiskt. Hästar är verkligen så otroligt vackra. Det här jobbet är för att damen här under har fått pengar från att forsätta hålla rasen Nordsvensk brukshäst vid liv. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Motorsågar och motljus

 
Här om dagen var jag och fotade ett gäng glada invandrare som ingår i ett projekt för att de lättare ska få ett jobb i Sverige. De var just då i full gång med att ta motorsågskörkort just för att de ska kunna få yrken inom skogsbruk. Ljuset denna dag var fantastiskt och jag kom hem med ett antal fler bilder än vad jag behövde. 
 
 
 
 
 

Om psykisk ohälsa och komik

 
 
 
Igår var jag och fotade Hasse Bronténs ståupp "Biopulär - Vem är egentligen knäpp". Jag tyckte verkligen att den var fantastisk. Så fantastisk att jag skrev mitt egna lilla omdöme som dock inte publicerades i tidningen men som ni kan ta del av här: 

"Han slog mig så hårt att jag trodde att jag skulle dö", det säger han om sin pappa som var sjuk i bipolär sjukdom. När Hasse Brontén stod på Sagateaterns scen i går var det blandat starka känslor och komik. 


Det märks att Hasse Brontén gör showen för ett annat syfte, det är inte bara för att underhålla utan också för att få det svenska folket att vakna och få någon slags förståelse för psykisk ohälsa. 

Han berättar att han alltid använt humor för att skämta bort saker, att när saker har blivit för tunga så har han alltid skojat bort dem. Det märks även i dag.


Mellan skämt om sin poliskarriär, sexiga selfies och pungen som snoppens fula kompis fylls salen av något slags allvar. Hela salongen blir tyst, endast någon skrattar där man verkligen inte bör. Han tar ton och berättar allvarliga saker om sin sjuka pappa. Hur han skämdes över sin pappas sjukdom och nästan önskade att han hade haft cancer istället för bipolär sjukdom, eftersom att det var enklare att prata om. Han undrar varför vi har galor för cancersjuka, men inte något liknande för psykiskt sjuka trots att den siffran i Sverige i dag också är hög. 


När han pratar om sin pappa, med den känslan han gör det, är han helt magnifik. Det känns som att tiden stannar för en liten stund. Salen fylls med elektricitet, men lika fort som det allvarliga kommit på tal så skämtar han bort det igen och kommer in på det som publiken är där för att se - underhållning. 


 …och underhålla, det kan han. Det är ingen snack om saken. Men när man går därifrån skakar man inte bara av sig showen, utan den sitter kvar där som någon slags klängande ryggsäck fylld med förståelse och tankar. Vem är egentligen galen?, och varför är psykisk ohälsa fortfarande ett tabu i Sverige? 

 


Lidköping och efterfest

 
På lördagen i Lidköping gick vi på melodifestivalefterfesten. Där sprutade de vinnande bidragen champagne och de förlorande kramades med varandra. Christer Björkman var redigt berusad och stod och hängde på andra. 
 
 
Jag hade enbart med mig kameran för att ha bilder som minne, otroligt skönt att bara få koppla av och slippa känna att jag behövde leverera något. 
 
 
Några dagar tidigare träffade vi Janerik Henriksson som är fotograf på TT. Även den här kvällen hängde han med oss. Det var otroligt roligt att träffa honom och få höra flera historier om hans lååååånga karriär som bildjournalist. Även roligt att ha ett ansikte på ett namn som titt och tätt dyker upp i tidningar överallt. 
 
 
 
En random, vacker tjej på dansgolvet ryckte tag i mig och tyckte att jag också skulle få vara med på bild. Det gick inte att protestera så det var bara att fint ge över min kamera till henne. Min blick säger ju ganska mycket om vad jag tycker om det. Av någon anledning tyckte hon inte att Janerik skulle vara med på bilden. 
 
 
Den här unga mannen hade ett extra gott öga till Martin. Mycket underhållande.
 
 
Mitt i smeten står Linus Svenning och en reporter från Aftonbladet. 
 
 
Jag fick med båda dessa upp på dansgolvet vilket jag tyckte var en bragd. 
 
 
Jag och Martin blev kallade för superteamet av cheferna på kulturen, så det var kul. Lite trist att Martins praktik på BT är över nu och att det inte blir någon mer Melodifestival för oss i år. Jag har verkligen haft jättekul och det är verkligen något som jag lärt mig jättemycket på.
 
 

Survivor

Nu är ni väl lite trötta på State of Drama så jag tänkte visa er något annat. Igår träffade vi otroligt glada, familjekära Helena Paparizou och hårrocksburbandet Outrigger. Båda har koppling till Borås.
 
Outrigger,                                                                                                           Helena Paparizou
 
Det är verkligen så himla roligt att komma ifrån en fotning och känna att man verkligen är nöjd med materialet man har med sig tillbaka. Förut kände jag aldrig så men det börjar bli vanligare och vanligare under praktiken och det är så himla kul att det måste innebära att jag utvecklas. 
 
 
 
 
 
 
 

All we are

Full fart kan man säga att det är här borta i Lidköping. Idag har jag pysslat med mycket webbtv och flera av dessa ligger uppe på webben. Min favorit är en intervju med State of Drama på deras hotellrum. De berättar om de bästa melodifestivallåtarna, förebilder och varför Emil tar på sig själv när han dansar. Kolla in inslaget här: State of Drama
 
 
 

We smile

 
Under melodifestivalveckan i Göteborg passade jag på att ta lite bilder på genrepet. Jag hade ingen telelins med mig för jag trodde inte jag skulle få chansen att fota när de uppträdde så det sög lite. 
 
 
Oscar Zia går hem hos damerna. Jag är ganska förvånad över hur många sånna här mörkhåriga flickfavoriter det får plats i svensk musik. 
 
 
Tack för den
 
 
Emil Gullham försöker göra sig söt för att gå hem i tv-sofforna
 
Här har ni avslöjandet på hur den så kallade Carolavinden blir till. 
 
Det är verkligen så himla kul hur mycket olika saker jag får pröva på på min praktik. Jag fotar allt från barn och kändisar till politiker. I helgen publiceras bilder jag tagit på tre politiker som vill in i Europaparlamentet. Bilder som jag faktiskt är riktigt nöjd med och det roligaste är att de alla är kvinnor. På torsdag-lördag skickar dem iväg mig på Andra chansen i Lidköping och det ska verkligen bli så himla kul. Idag tittade även solen fram. Det går ju inte annat än att vara pepp på livet. 
 
 

Färgglatt

 
Nu har jag varit på Borås Tidning i exakt en vecka och idag publicerades även min första ettabild. Ett väldigt ovanligt jobb men faktiskt väldigt kul. Redaktionen kom på den här lösningen till hur de skulle visa de nominerade till BTs debutantpris. 
 
Jag och bildredaktören åkte på jakt efter en stringhylla samtidigt som han gav mig en sightseeing i Borås. Hyllan monterades upp ovanför en tjejs skrivbord på kulturredaktionen och hon var tvungen att gå och fika för att jag skulle fota lite. Jag gavs fria händer till att välja de olika detaljerna och hur allt skulle stå. Resultatet ser ni ju ovan. Ett roligt och ovanligt jobb. 

En del är det krut i

 
Det första jobbet jag gjorde på BT den här veckan var det här. Det var inga av dessa bilder som blev publicerade men det är dessa jag gillar allra mest.
 
 
Jobbet handlar om en 87-årig man som har deltagit i många vasalopp i sitt liv. Nu ska han ner och delta i ett lopp i Italien. En riktig krutgubbe kan man kalla honom. Helt fantastiskt att se.
 
Idag har jag bestämt att jag ska avse minst 30 minuter till att skriva varje dag. Min passion för det det svenska språket började så många år tidigare än min kärlek för fotografi. Just nu kommer det bli mycket foto så jag känner att det verkligen är viktigt att inte glömma bort skriften. Kanske publicerar jag det jag skriver här, kanske inte. Vi får se. 

Praktik

 
Idag var jag på en förskola i Sjöbo ( tror jag, fortfarande helt totalt lost ) för att fotografera en klass som hade vunnit fjärde pris i Svenska Filminstitutets teckningtävling. Dessa bilder ska inte publiceras i tidningen. 
 
 
Säga vad man vill om barn men de har mycket roliga gester för sig iaf.