Bilar och sport

 
I går fick vi reda på att två bilar av den nya Porschen 918 Spyder snart kommer åka på gatorna i Borås. Endast fyra är sålda i Sverige och två går alltså till Borås. Till historien hör väl även att självaste Zlatan blev ägare till en förra veckan.  Jag tycker väl att den här bilden är alldeles för mycket reklam för Porsche och den användes inte heller men säljaren ville absolut att jag skulle ta med huset i bakgrunden. Tyckte nog att själva bilden blev ganska frän ändå. Om det är någon som är sugen kostar den bara 8.4 miljoner.
 
 
Porsche 918 Spyder. Den här bilden användes.
 
 
Sen har det blivit en hel del Elfsborgträningar för mig. Jag klagar absolut inte med tanke på hur fint vädret har varit de senaste veckorna. Något jag har kommit underfund med är att fotboll verkligen är roligt. Jag förstår helt plötsligt grejen. Det är verkligen perfekt att Borås har Elfsborg så att jag har fått öva lite på sportfotografering. 
 
 
Elfsborgs tränare Janne Mian lattjar lite med spelaren Niklas Hult
 

Viktor Prodell var glad i hatten.

Sist jag skrev var det nära slutet på praktiken och jag får ont i magen när jag tänker på att det är ännu närmre slutet den här gången. Den här perioden har varit så sjuk lärorik och jag kan inte fatta att den snart är över.

 

Motorsågar och motljus

 
Här om dagen var jag och fotade ett gäng glada invandrare som ingår i ett projekt för att de lättare ska få ett jobb i Sverige. De var just då i full gång med att ta motorsågskörkort just för att de ska kunna få yrken inom skogsbruk. Ljuset denna dag var fantastiskt och jag kom hem med ett antal fler bilder än vad jag behövde. 
 
 
 
 
 

Om psykisk ohälsa och komik

 
 
 
Igår var jag och fotade Hasse Bronténs ståupp "Biopulär - Vem är egentligen knäpp". Jag tyckte verkligen att den var fantastisk. Så fantastisk att jag skrev mitt egna lilla omdöme som dock inte publicerades i tidningen men som ni kan ta del av här: 

"Han slog mig så hårt att jag trodde att jag skulle dö", det säger han om sin pappa som var sjuk i bipolär sjukdom. När Hasse Brontén stod på Sagateaterns scen i går var det blandat starka känslor och komik. 


Det märks att Hasse Brontén gör showen för ett annat syfte, det är inte bara för att underhålla utan också för att få det svenska folket att vakna och få någon slags förståelse för psykisk ohälsa. 

Han berättar att han alltid använt humor för att skämta bort saker, att när saker har blivit för tunga så har han alltid skojat bort dem. Det märks även i dag.


Mellan skämt om sin poliskarriär, sexiga selfies och pungen som snoppens fula kompis fylls salen av något slags allvar. Hela salongen blir tyst, endast någon skrattar där man verkligen inte bör. Han tar ton och berättar allvarliga saker om sin sjuka pappa. Hur han skämdes över sin pappas sjukdom och nästan önskade att han hade haft cancer istället för bipolär sjukdom, eftersom att det var enklare att prata om. Han undrar varför vi har galor för cancersjuka, men inte något liknande för psykiskt sjuka trots att den siffran i Sverige i dag också är hög. 


När han pratar om sin pappa, med den känslan han gör det, är han helt magnifik. Det känns som att tiden stannar för en liten stund. Salen fylls med elektricitet, men lika fort som det allvarliga kommit på tal så skämtar han bort det igen och kommer in på det som publiken är där för att se - underhållning. 


 …och underhålla, det kan han. Det är ingen snack om saken. Men när man går därifrån skakar man inte bara av sig showen, utan den sitter kvar där som någon slags klängande ryggsäck fylld med förståelse och tankar. Vem är egentligen galen?, och varför är psykisk ohälsa fortfarande ett tabu i Sverige? 

 


Lidköping och efterfest

 
På lördagen i Lidköping gick vi på melodifestivalefterfesten. Där sprutade de vinnande bidragen champagne och de förlorande kramades med varandra. Christer Björkman var redigt berusad och stod och hängde på andra. 
 
 
Jag hade enbart med mig kameran för att ha bilder som minne, otroligt skönt att bara få koppla av och slippa känna att jag behövde leverera något. 
 
 
Några dagar tidigare träffade vi Janerik Henriksson som är fotograf på TT. Även den här kvällen hängde han med oss. Det var otroligt roligt att träffa honom och få höra flera historier om hans lååååånga karriär som bildjournalist. Även roligt att ha ett ansikte på ett namn som titt och tätt dyker upp i tidningar överallt. 
 
 
 
En random, vacker tjej på dansgolvet ryckte tag i mig och tyckte att jag också skulle få vara med på bild. Det gick inte att protestera så det var bara att fint ge över min kamera till henne. Min blick säger ju ganska mycket om vad jag tycker om det. Av någon anledning tyckte hon inte att Janerik skulle vara med på bilden. 
 
 
Den här unga mannen hade ett extra gott öga till Martin. Mycket underhållande.
 
 
Mitt i smeten står Linus Svenning och en reporter från Aftonbladet. 
 
 
Jag fick med båda dessa upp på dansgolvet vilket jag tyckte var en bragd. 
 
 
Jag och Martin blev kallade för superteamet av cheferna på kulturen, så det var kul. Lite trist att Martins praktik på BT är över nu och att det inte blir någon mer Melodifestival för oss i år. Jag har verkligen haft jättekul och det är verkligen något som jag lärt mig jättemycket på.
 
 

Survivor

Nu är ni väl lite trötta på State of Drama så jag tänkte visa er något annat. Igår träffade vi otroligt glada, familjekära Helena Paparizou och hårrocksburbandet Outrigger. Båda har koppling till Borås.
 
Outrigger,                                                                                                           Helena Paparizou
 
Det är verkligen så himla roligt att komma ifrån en fotning och känna att man verkligen är nöjd med materialet man har med sig tillbaka. Förut kände jag aldrig så men det börjar bli vanligare och vanligare under praktiken och det är så himla kul att det måste innebära att jag utvecklas. 
 
 
 
 
 
 
 

All we are

Full fart kan man säga att det är här borta i Lidköping. Idag har jag pysslat med mycket webbtv och flera av dessa ligger uppe på webben. Min favorit är en intervju med State of Drama på deras hotellrum. De berättar om de bästa melodifestivallåtarna, förebilder och varför Emil tar på sig själv när han dansar. Kolla in inslaget här: State of Drama
 
 
 

We smile

 
Under melodifestivalveckan i Göteborg passade jag på att ta lite bilder på genrepet. Jag hade ingen telelins med mig för jag trodde inte jag skulle få chansen att fota när de uppträdde så det sög lite. 
 
 
Oscar Zia går hem hos damerna. Jag är ganska förvånad över hur många sånna här mörkhåriga flickfavoriter det får plats i svensk musik. 
 
 
Tack för den
 
 
Emil Gullham försöker göra sig söt för att gå hem i tv-sofforna
 
Här har ni avslöjandet på hur den så kallade Carolavinden blir till. 
 
Det är verkligen så himla kul hur mycket olika saker jag får pröva på på min praktik. Jag fotar allt från barn och kändisar till politiker. I helgen publiceras bilder jag tagit på tre politiker som vill in i Europaparlamentet. Bilder som jag faktiskt är riktigt nöjd med och det roligaste är att de alla är kvinnor. På torsdag-lördag skickar dem iväg mig på Andra chansen i Lidköping och det ska verkligen bli så himla kul. Idag tittade även solen fram. Det går ju inte annat än att vara pepp på livet. 
 
 

I reach for the horizon

En bild av en tjejs hund som jag tog för eget bruk när jag följde med en reporter och en fotograf ut på ett uppdrag
 
Sedan jag kom till NWT så har jag verkligen haft både toppar och dalar. Jag har gått från att vara helt säker på att jag kan göra det här till att tycka att jag är sämst i världshistorien - det här på bara två dagar. Ska bli spännande att se hur det här artar sig. Hur som helst så ska jag få göra mitt första skriva/fota jobb imorgon och jag är otroligt exalterad. Det är ju ändå det här jag vill göra. Skriva och fota!
 
Imorse var jag på ett jobb och fotade men det gick åt helvete, bilden får en rätt stor plats i morgondagens tidning så jag vet inte riktigt hur jag ska känna, just nu är det bara roligt att se sitt eget bli publicerat.
Mestadels av den resterande tiden har jag småpratat med fotograferna på redaktionen och försökt suga in alla tips de har, sen har jag också fått följa med ut på några jobb enbart för att se hur de jobbar. Jag känner mig lite som en svamp just nu som verkligen försöker suga in allting som jag kan ta lärdom av.

Swish

 

När man hade sportlov

Sidsjöns pulkabacke var välbesökt när sportlovet smällde av startskottet
 
Idag har jag och en tjej från journalistik-klassen varit ute och filmat friluftsliv hela dagen. Redaktionsveckan har ännu en gång och min ambitionsnivå var från början otroligt låg. Men någonstans där under mitten i dagen befann jag mig helt plöstligt i ett flow och jag kom på mig själv med att ha riktigt roligt. Det kan hända att jag har hittat det jag vill göra i framtiden. Jag vågar inte hoppas på det men TV känns hittills som det självklara valet. Det är ju så otroligt kul. Allt med tv är kul. Filma, intervjua, redigera. Allt med tv får mig att bli lite extra entusiastisk.
 

Staden mellan de två kullarna

 
Två till bilder från mitt storytelling projekt när jag fotade Sundsvalls Arkitektur. Den översta är från en byggnad på stan och den andra är tagen inne på Knaust.
 
 

Sun


En av uppgifterna i blixtfotograferingen var att fota i motljus. Jag drog tag i Maja och lät henne agera lite modell. Bästa Maja. Objektivet gör henne tyvärr lite skev men ljuset av blixten blev tillslut ganska fantastiskt.
 

How the heck do I do this?

Pausunderhållning Dragons vs. LF Basket
 
Kom hem från basketmatchen för ett par timmar sedan. Det var otroligt roligt att få pröva plåta någonting nytt och även att få pröva de olika linserna vi hade med oss. Jag fastnade mest för 300mm linsen för att det var den största utmaningen. Sen kan man ju tycka att jag kanske borde veta hur man fotar basket innan man börjar chansa och leka, men ja jag får ju ändå inte betalt så varför inte. Ett par bra action-bilder blev det i alla fall och dessa kommer inom en snar framtid upp på bloggen.
 

Elite Hotel Knaust

 
Jag var och fotade lite på Hotel Knaust här i Sundsvall. Hotel Knaust var innan de stängde ner på 1970-talet ett av Sveriges flottaste hotell. År 2002 öppnade hotellet åter igen och nu blandar Knaust gammal arkitektur med ny design.

Varför åka utomlands när man kan ta Hawaii till den svenska vintern?

 
För ett par månader sen fick vi dra en lapp med ett okänt uppdrag på som vi skulle åka och fotografera. Jag fick åka till den tyska utbytesstudenten Jean som bor vid Sidsjön. Han mötte mig i en blomkrans runt halsen och ukelelen i högsta hugg.
 
En av väggarna i hans rum var helt täckt i en Sverige flagga och när jag följer med honom ner till vattnet för att ta några bilder på honom så visar han mig en halsduk hans mamma stickat till honom. Sjävklart i Sveriges färger.  Under hela tiden jag var där la han aldrig ifrån sig sin ukelele utan spelade låt efter låt för mig. Jean skulle passa på en varm, solig strand på Hawaii men när han står i sin vinterjacka på bryggan och spelar ukelele för ankorna kan jag inte låta bli att tänka att han faktiskt passar ganska i den svenska vintermiljön också.
 

I've been looking too long for you

 
Sundsvall är en med sin arkitektur och stämning en väldigt vacker stad. Här är en del av min hyllning till staden som i tre år kommer vara mitt hem.
 

I'll take the chance

 
En liten övning om ögonblick
 

Uppgift: Porträtt av klasskamrat

 

Too lost in you

 
Linnea i min klass slår huvudet på spiken när det kommer till hur jag också kan känna inför vissa föreläsningar
 

Don't you forget about me

Vi skrev ut våra foton och fick kritik
 

Tidigare inlägg