Not a footprint to be seen

 
Jisses, pust och stön. De senaste veckorna har varit så himla hektiska. Känns som att det är först i dag jag kan pusta ut på hela den här kursen och då har jag ändå ett långt projekt framför mig. 
 
 
Jag Thea och Veronica var och fotade en konståkningsföreställning på EON arena här om dagen. Det var skitkul men faktiskt ganska svårt. 
 
 
Så, projektet närmar sig med stormsteg och om lite mer än en vecka sitter jag på ett flyg till Los Angeles för att göra det största projektet jag någonsin kommer att göra. Alldeles. Själv. 
 
 
Jag är så otroligt pepp men samtidigt så fruktansvärt nervös. Jag har ju längtat så himla länge till att få åka tillbaka till Kalifornien, det är verkligen dags nu. 
 
 
Så snart kommer jag alltså få gå runt i öppna skor och INGEN vinterjacka. Fantastiskt, bara där är jag utom mig at glädje. Ska bara lyckas göra ett bra projekt också. Ingen press. 
 
 
Just nu pysslar jag med en ny hemsida också, vi får se när den blir klar. Jag trodde wordpress skulle vara enkelt men jag har velat kasta ut datorn lite för många gånger genom fönstret.
 
 
Jag ska försöka blogga lite oftare, vet att jag har varit dålig på det på senaste men har verkligen haft arbete upp till öronen. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback