Therese Loberg

Men tja!

Om drygt en vecka är det sommarlov, men vart är det fina vädret och sommarkänslan? Jag har hört att den ska komma till helgen så det hoppas jag verkligen på. 

Om drygt en vecka åker jag till Bulgarien, Det ska bara bli så jävla skönt att komma bort! Jag behöver det verkligen. Jag är så jävla trött på allt som har med det här stället att göra, jag vill bara dra härifrån så snart som möjligt och så ofta som möjligt. Jag vill börja om på nytt och starta mitt egna nya liv, som jag ska kunna bestämma över.

Jag vet inte vad som har hänt med mig, jag känner mig så jävla känslokall. Jag känner mig helt blank, jag känner inte ett jota. Det känns som att jag har blivit helt immun mot att känna. Ni kanske tycker att det verkar skönt, men det är lite tvärtom för det gör mig så jävla förvirrad. Jag förstår ingenting.  Ännu en gång har frustrationen kommit och knackat på min dörr, samtidigt som jag inte fattar någonting längre. Det här är inte bra alltså, Snälla ta mig bara härifrån! LÅt mig får börja om och slippa allt det här!

MVH / En jävligt confused Therese

Hej hallå där =)

Grejen är såhär att allting känns bara så otroligt fel, det spelar ingen roll i vad jag tar som exempel. Allting känns bara helt fel, helt upp och ner. FOlk bara gör slut och bråkar hit och dit. Jag hänger inte med i skolan, ena stunden ska vi göra det där, ena stunden ska vi göra något annat. Jag förstår inte. Är det jag som har gått och blivit konstig - are? eller är allting bara upp och ner? Jag har svårt att förstå alltså.
Det är bara så jävla mycket som händer just nu alltså.

Så sen allt det här med kärleken då, man skulle väl kunna tro att jag skulle vara devestated, men jag är faktiskt inte det. Jag har väntat så himla länge på det här så jag känner mig liksom beredd. Det som känns skönt är att nu är det verkligen slut. Jag slipper tänka på konsekvenserna av allt jag gör, han har ändå inte med något av det att göra. Känns bara så jävla skönt att allt är klart nu, finns ingen osäkerhet i det här inte. Nu är det tamefan slut på riktigt, det var något jag lovade mig själv. Att den här gången skulle vara den sista, och det ska jag tamefan hålla.

MVH / Therese