En jävla dag....
Ni vet när allting kommer till en gräns? En gräns då man absolut inte tål mer, då allting kommer ut på en och samma gång, allting bara spricker och man kan inte hejda det? För mig sprack det alldeles nyss, det blev helt enkelt för mycket. Verkar som om det fanns rätt mycket inom mig som behövde få komma ut.
Min dag har verkligen inte vart den bästa, jag har knappt kunna sova inatt. Kom till skolan, fick den där äckliga varningen om indraget studiebidrag. Fortsätter till religionen, blir utfrågad om mitt ex av en kille som har en tjejkompis som är intresserad av mitt ex. Kom igen! Tänk om allting fortfarande hade vart jätte färskt, hur okänslig får man vara?
Vid det här laget hade mitt humör sjunkit rätt mycket. Väl hemma är jag jätte hungrig, ställer mig och gör våffelsmet, letar efter våffelgärnet, vart fan är det? Jo pappa har såklart slängt det, Tack så jävla mycket.! Slänger våffelsmeten åt helvete. Sätter mig framför tven, försöker plocka fram fjärrkontrollen, men nej jag hittar ingen jävla fjärrkontroll! Har fortfarade inte hittat den. Vad fan har jag gjort för att förtjäna detta?
Försökte bli av med min ilska av att städa lite i köket, står och lägger in disken i diskmaskinen. SMACK säger det och ett jävla glas går sönder, det slutar med att jag får dammsuga hela golvet också. Mitt humör blev inte bättre!
Det här kommer säkert enbart bli värre, så du kan ju räkna med att du inte kommer se mig ute någonstans idag!
// ThereseLo
amen nu var det ju inte färskt :)
förstår inte vad det är med er tjejer och era ex sanslöst :P
låter på dig som du fortfarande har känslor för honom, i sånna fall börja dejat honom igen i sånn fall :)
annars är det ju skitsamma fall den där killens tjej polare raggar på ditt ex eller ej :)
Mvh Niklas
det började ju bli riktigt synd om dig där vid voffelsmeten och det som fortsatte resten av dan:( stackars liten^^ :)