En kärleksförklaring.

Det gör så ont i mig att se att du refererar dig som ensam. Du är verkligen inte ensam. Jag finns här bara du låter mig. Jag finns här så länge du inte stöter bort mig.
Och nej jag tror inte att vi håller på att växa ifrån varandra. Varför skulle det hända nu? Jag tror att du och jag är menade att vara.
Vänskap har också sina uppgångar och nergångar och just nu är vi bara i en svacka.
Jag är absolut inte beredd på att förlora dig. Du är min allra bästa vän och du betyder allt!

Kramar / Din Therese.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback