Don´t go away mad
Andningen går inte att stoppa. Magen värker, gör uppror, skvallrar om att någonting inte står rätt till.
Jag vill skrika, men jag har glömt bort hur man gör. Jag vill gråta, men inga tårar faller längs mina kinder.
Benen rör sig, fram och tillbaka. Kan inte sitta still. Glömt bort hur man sitter ner, hur man andas lugna andetag.
Självdestruktiv.
Kommentarer
Trackback