Jag har en lång väg framför mig,

Det finns så mycket jag skulle vilja säga, men jag vet inte riktigt hur jag ska få ut det i ord.
Jag mår iaf inte så bra just nu, inte alls. Känner för att gräva en grop i trädgården och lägga mig i den. Det känns som att det har tagit slut med någon jag verkligen, verkligen älskar, så dåligt mår jag.
Det är förmodligen inte så illa, men jag kan inte sluta tänka på det, tänk om det faktiskt är så illa? Vad ska jag göra då? Vad tar jag mig då till? Jag vill inte det.
Tur att det finns lite ljus i vardagen, Thailand på torsdag. Det kommer behövligt.

Det var länge sen jag kände mig såhär ensam och oomtyckt. Det är tur att jag har en familj som står ut med mig, annars hade jag lika gärna kunnat hoppa nerför ett stup.

Det är dags nu, dags att ta tag i mitt liv. Göra någonting med det. Jag måste börja spara på riktigt nu, för en vacker dag ska jag iväg. Bye bye Sverige, du är ingenting för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback