Therese Loberg

Något som stör mig i den här punkten av mitt liv är feghet. Ni som känner mig väl förstår precis varför. Jag blir tilloch med arg och förbannad.

Jag vet att du inte fejkade alltihop, det syntes hur du tittade på mig, det märktes på hur du behandlade mig, det märktes på hur du kunde ringa mig flera gånger och bara vara du.
Mest av allt märktes det när vi bara låg där, och du ville att jag skulle ta på dig, dra min hand längs din hud och bara vara så nära dig jag kunde.

Allt kunde ha slutat så jävla bra, men något sa stopp, skjöt iväg mig.
Jag vet precis vad det var. Den sämsta egenskapen du har.
Din feghet, jag har aldrig någonsin sett den så tydligt hos någon annan.
Jag vill ta tag i dig, ruska om dig och fråga hur i helvete en människa kan vara så fruktansvärt feg? Så feg att man väljer bort någonting som som för det mesta var så jäkla bra, och istället väljer en vänskap som knappt existerar.

Det är ditt val, din feghet. Jag hoppas att du är säker på det här, för den dagen du inser att du kanske inte gjorde rätt, att du kanske borde haft lite mer stake. Den dagen är också den dagen när du kommer att inse att det är kört nu, att ditt fega jag fick dig att gå miste om något riktigt jävla bra.