Just insecure, broken and unhappy..
Idag när jag satt för mig själv på tunnelbanan så kom det fram en alkis och satte sig bredvid mig, förstörde mitt lugn och min bra musik jag hade i öronen.
Suck tänkte jag när han började prata med mig, det här kommer att bli en lång resa.
Alkisen håller i en inslagen blomma och börjar plötsligt med all kraft att slita upp pappret, han räcker fram blomman åt mig så jag ska se den. Det är en ful liten röd blömma som mest ser ut som plast.
- Skulle du bli glad om du fick en sån här blomma?
- Javisst skulle jag det, svarar jag utan att ljuga. Gesten av att få en blomma gör alltid en tjej glad
- Bra, du vet vi killar är alltid så osäkra. Han klappar ömt sin blomma.
Jag ler lite och tittar åt ett annat håll för att markera att jag inte har någon vidare lust att prata vidare med honom. Varpå alkisen utbrister
- Jag har så ont i själen vetu. Han vrider på sig som i smärta.
- Döden gör så ont. Så går man på begravning, och där dricker man sig aspackad, och då mår man bara ännu sämre i själen. Döden är så otäck.
Jag kan inte låta bli att känna medlidande med alkisen. Han är ju bara en osäker, olycklig och trasig person som försöker dämpa all sin smärta med alkohol. Vem som helst kan ju hamna där.
Någon man känner just nu i livet kommer säkert att hamna där. På en bänk, utan hem och alkoholen som bästa vän. och om man har tur, en och en annan alkisvän också. Det är hemskt hur lätt ett liv kan gå utför och hamna där.
Jag har fått mig en tankeställare. Helt klart. Jag säger som alkisen sa till mig innan han gick av på sin station.
- ROCK ON!
Det ska jag tamejfan göra, man ska göra allt man kan med sitt liv. Det ska jag.. 