Therese Loberg

Jag har funderat på en sak. Ni vet när man hör en låt som man tycker är bara sådär dööööööö bra? En låt man kan lyssna på om och om igen. En låt man vill göra allt till. Den låten blir förmodligen efter många gångers lyssnande helt plötsligt inte lika bra. Helt plöstligt är man trött på låten och kan på sin höjd lyssna på en del av låten utan att vilja klösa ut sina ögon.

Frågan är då, var det en bra låt som man lyckades lyssna sönder, eller var det en låt som egentligen inte var så bra, som man genom många lyssningar insåg låtens alla fel?