One step further

Igar nar jag satt och svarade pa ett par jatte trakiga fragor om en film vi sag under writing/reporting klassen sa kom jag pa mig sjalv med att faktiskt vara underhalld.
Det borde vara pest och pina att svara pa fragorna men istallet var jag inte ett dugg uttrakad. Jag maste verkligen tycka om att skriva...

Jag kanske antligen har nagot som jag kan vara saker pa i min framtid, att jag vill jobba med nagonting som innebar att jag far vara kreativ med mina egna ord.
Det kanns som att jag har kommit ett steg narmare mitt mal, mitt mal som jag annu inte vet vad det ar!

Peace out / ThereseLo

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback