Therese Loberg

 

Jag vill se på mig själv som en väldigt livlig och positiv person. Jag kanske inte alltid är den positivaste människan i stacken men ni ska veta att jag alltid försöker. Blåögd är jag väl också. Försöker alltid se det bästa i folk och varje gång har det kanske inte gått så bra. Min naivitet har väl resulterat i en del sår och ärr, men vad ska man göra.

Just nu lever jag en dröm, en dröm jag haft hela mitt liv.
Jag har alltid haft en dragningskraft till USA och en dag bestämde jag mig för att det var dags att ta mitt pick och pack och dra, så jag sökte skola i Santa Barbara, kom in, vinkade av nära och kära och började ett helt nytt liv på andra sidan jorden.

Helt klart det bästa beslutet jag någonsing gjort i hela mitt liv. Jag har fått uppleva så mycket fina människor, så många olika ställen jag bara kunnat drömma om att uppleva.

Som nykommen student till USA trodde jag att jag ville spendera ett helt liv utav att skriva. Mitt mål var att försöka utbilda mig så mycket inom journalistik som möjligt. Men när jag kom hit och började snoka lite i fotografi insåg jag genast att det måste vara det jag vill göra med mitt liv. Så jag försöker sakta men säkert utvecklas inom det området.

Jag vill fortfarande skriva, men jag vill inte bli journalist. Jag vill bli krönikör eller författare. Man kan ju pyssla med fler saker.

Det är pinsamt att säga men som person har jag väldigt svårt att fastna för saker. Jag är alltid på vift, letandes efter nya saker, platser och människor att tycka om. Denna egenskap känner jag har kommit mer och mer med tiden. Jag antar att om man får en smak av någonting så vill man bara ha mer.

Detta gör att jag har väldigt svårt att fastna för människor, jag har lätt att ge mig mig in på saker med folk, men tröttnar även fort. Så när jag väl har hittat någon så håller jag i hårt som bara den och vill aldrig släppa taget.

Som ung och tonåring var jag väldigt trångsynt och tyckte alla som inte var som jag var konstiga och emos, men jag började sakta inse att det inte är något fel i att vara annorlunda. Det är de egenskaperna och sakerna med en människa som är annorlunda som gör en människa unik och intressant.

Om jag ska prata mer om ytlig fakta så föddes jag på Huddinge sjukhus den 26e September, 1989.
Min mamma, pappa och jag flyttade till Fruängen där jag spenderade mitt första år innan mina föräldrar tog sitt vett till fånga och flyttade in i en rosa villa med stor tomt i Segeltorp där jag upplevt nästan hela mitt faktiskt lyckade liv. Mina föräldrar har gjort ett bra jobb i att skydda mig men samtidigt inte hålla i mig för hårt.  

År 1993 fick jag en liten brorsa vilket jag tyckte var helt underbart men väldigt frustrerande när han bara några år gammal inte förstod hur man lekte mina lite äldre lekar. 

Som barn var jag väldigt blyg, ni förstår nog inte riktigt hur blyg. I 7an blev jag så generad när någon äldre tittade på mig att mitt ansikte exploderade av röd färg. Men så hände något. Jag tror det var sommaren mellan 7an och 8an, jag åkte ner till mitt landställe, fick min första kyss och kom tillbaka som en helt ny människa. Mer självsäker och inte alls lika lättgenerad.

Jag tror inte direkt att mina föräldrar har haft det så svårt me mig, visst har jag varit vrång och en riktig plåga ibland men jag har nog inte betett mig värre än en vanlig tonåring. Visst finns det stunder jag ångrar som när jag kastade en jätte tung penna i huvudet på min mamma eller när jag rymde på landet, stängde av mobilen och mina föräldrar fick söka igenom hela området i tron om att jag hade gått och dött.

Jag har haft två seriösa pojkvänner som tog väldigt hårt på mitt hjärta. Båda tog väldigt hårt på min självkänsla och bilden av mig själv. Jag lät dom göra saker mot mig som jag aldrig skulle acceptera idag.

Jag slog mig tillslut loss men har inte direkt börjat känna att jag har kontroll över mitt liv förrän nu någonstans. Man behöver ingen kille för att vara lycklig. Så länge man omger sig med riktigt bra personer som bryr sig om en och hela tiden försöker sätta sin egen lycka först så kommer man komma långt.

Det kommer nog ta tid innan jag verkligen vågar släppa in någon i mitt liv. Innan jag hittar någon att bli seriös med, någon att dela allt med och tillslut skaffa barn och gifta mig med.

Det faktumet gör mig dock ingenting, jag vill ut och uppleva och inse vad jag vill med livet innan jag slår mig ner. Då ska jag hittat den bästa platsen på jorden, den platsen jag känner att jag skulle kunna bo i förevigt och så ska jag ha träffat en kille som gör mig galen av kärlek. En kille att ha ett sunt och moget förhållande med.

Livet är en gåta, du vet inte vad som väntar dig förrän du har upplevt det!