You must be shitting me
Här sitter jag, två veckor sedan jag befann mig i Arubas Paradis. Två veckor sedan jag kände den vita korallsanden mellan tårna, två veckor sedan vinden, den avgörande faktorn för att unvika undergång lekte med mina blonda hårslingar, två veckor sen jag svalkade min solbrända kropp i det turkosa, alldeles transparenta karibiska havet.
Här sitter jag. Två veckor senare. Solbrännan har trillat av. Jobbet kallar åter igen och stressen kryper på mig likt myror som vill bygga bo. Snart förvandlas hela jag till en myrstack.
Det kan alltså hända en del på två veckor, stora kontraster kan byggas på kort tid.
Egentligen är jag väl kanske inte jumbostressad, men jag blir verkligen stressad av den här pressen jag har på mig själv att komma in på en skola till hösten. Jag känner verkligen att det är dags för ett studentliv, en förändring, att lära mig nya, intressanta saker och fortsätta utvecklas till den människan jag vill bli.
Här sitter jag. Två veckor senare. Solbrännan har trillat av. Jobbet kallar åter igen och stressen kryper på mig likt myror som vill bygga bo. Snart förvandlas hela jag till en myrstack.
Det kan alltså hända en del på två veckor, stora kontraster kan byggas på kort tid.
Egentligen är jag väl kanske inte jumbostressad, men jag blir verkligen stressad av den här pressen jag har på mig själv att komma in på en skola till hösten. Jag känner verkligen att det är dags för ett studentliv, en förändring, att lära mig nya, intressanta saker och fortsätta utvecklas till den människan jag vill bli.
Jag har skrivit ut mina bilder på fotopapper för ansökan till lite skolor, det är verkligen superkul att se sina egna bilder utrskrivna i störra format.
Jag på Aruba innan färgen trillat av =/
Kommentarer
Trackback