Fortsättningen på mitt liv.
Fan, det där gick ju inte så bra. Jag skulle ju börja blogga igen.. Men jag har faktiskt en anledning till att det tagit sådan tid sedan sist. Jag har inte haft något internet, jag har fortfarande inget internet! Vi ska försöka fixa det idag så efter det kan jag kanske bli en bra bloggare.
Hur som helst så har jag flyttat ner till Karlshamn. Bott här i över en vecka. Trivs som fisken i vattnet.
Nollningen är precis över och det är nästan med lättnad jag säger det. Jag har verkligen haft svinkul, men min kropp är nog jävligt glad att det slitsamma levernet är över. Jag tror inte min lever mår något bra, inte heller min hals.
Rösten förlorade jag i torsdags och har sedan dess fått kämpa för att få luften som kommer ur min strupa att låta i över huvud taget. Jag får väl egentligen skylla mig själv. Trots att jag inte hade någon röst så bangade jag inte i första taget på sång, när någon tog fram sin gittar. Jag gillar gitarr och sång, så what to do, what to do?
Nollningen har varit brutalt jävla galen, alldeles för galen och för detaljrik för att skriva om. Jag borde ha skrivit varje dag. Förlåt för det.
En av höjdpunkterna var iaf när min "sambo" skulle ta tag i mig när vi satt uppe på en kulle. Tydligen var hennes uppfattnings förmåga på hur långt bor jag var lite skev, så istället för att ta tag i mig, försökte hon ta tag i luften. Hon misslyckades självklart och föll brutalt ner för kullen i flera kullerbyttor. Jag ser det fortfarande framför mig ibland och då kan jag ta mig fan inte låta bli att le.
Hur som helst så har jag flyttat ner till Karlshamn. Bott här i över en vecka. Trivs som fisken i vattnet.
Nollningen är precis över och det är nästan med lättnad jag säger det. Jag har verkligen haft svinkul, men min kropp är nog jävligt glad att det slitsamma levernet är över. Jag tror inte min lever mår något bra, inte heller min hals.
Rösten förlorade jag i torsdags och har sedan dess fått kämpa för att få luften som kommer ur min strupa att låta i över huvud taget. Jag får väl egentligen skylla mig själv. Trots att jag inte hade någon röst så bangade jag inte i första taget på sång, när någon tog fram sin gittar. Jag gillar gitarr och sång, så what to do, what to do?
Nollningen har varit brutalt jävla galen, alldeles för galen och för detaljrik för att skriva om. Jag borde ha skrivit varje dag. Förlåt för det.
En av höjdpunkterna var iaf när min "sambo" skulle ta tag i mig när vi satt uppe på en kulle. Tydligen var hennes uppfattnings förmåga på hur långt bor jag var lite skev, så istället för att ta tag i mig, försökte hon ta tag i luften. Hon misslyckades självklart och föll brutalt ner för kullen i flera kullerbyttor. Jag ser det fortfarande framför mig ibland och då kan jag ta mig fan inte låta bli att le.
Kommentarer
Trackback