He's gone
Allt är verkligen upp och ner. Jag vill bara fly, men jag vet inte vart. Vet inte vart jag slipper allt. Just nu känns mitt rum som ett fängelse. Jag har ingen annanstans att ta vägen. Varenda gång mitt liv börjar se ljust ut så hittar jag något att dra ner rullgardinen med. Jag förstår inte, vareviga gång.
Jag blir så fruktansvärt arg, mitt blod bubblar innuti. Varför får jag aldrig vara glad och nöjd? Varför är de val jag väljer att ta nästan alltid dem fel valen. Varför fortsätter jag ta den svåra vägen som leder till total kaos när jag kan välja att ta den enkla? Jag förstår inte, vareviga gång.
Jag blir så fruktansvärt arg, mitt blod bubblar innuti. Varför får jag aldrig vara glad och nöjd? Varför är de val jag väljer att ta nästan alltid dem fel valen. Varför fortsätter jag ta den svåra vägen som leder till total kaos när jag kan välja att ta den enkla? Jag förstår inte, vareviga gång.
Kommentarer
Postat av: .
Försök att bara lägga energi på sådant du kan påverka. Resten är egentloigen irrelevant. Se dig själv om tio år som tittar tillbaka på dig som där du är nu. Egentligen så är det kanske inte så hemskt som det känns?
Trackback