So I did

Förväntningar och hopp är någonting jag inte har en bra relation till. Man blir nästan alltid besviken. Jag brukar alltid försöka att tränga undan känslan av hopp, men ibland når den ytan och kan inte riktigt trängas undan även fast tankarna är brutala. Krossat hopp är en av de värsta känslorna jag vet. Man ska inte hoppas. Det gör bara ont.

Lekte lite med nya ljushållaren jag köpte här om veckan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback