Therese Loberg

Jag är ingen elak person, jag brukar jämt få problem med att jag har för svårt att säga nej och att jag gärna sätter andras behov framför mina egna. Därför är det ganska lustigt att du ser mig som djävulen själv.

Jag blir inte lätt irriterad, det tar mycket för att jag ens ska skriva ett sånt här inlägg. Men jag blir totalt tokig på dig.
Jag är inte djävulen. Det är du och ditt tankesätt som får dig att må dåligt, inte jag. Jag är ärlig. Jag berättar sanningen men du vägrar lyssna. Du lyssnar på orden som ekar innuti ditt huvud istället för orden som kommer ur min mun. Orden som är sanningen.

Allting hade inte behövt vara såhär svårt om inte du krånglade till allt så fruktansvärt. Om du inte gjorde småsten till stora bumlingar.

Jag tycker så otroligt mycket om dig som vän, men jag antar att det är svårt att vara vänner om inte båda parter vet hur man beter sig som en vän, om en fortfarande hänger kvar i stadiet då det var lite mer än vänskap.

Jag ber om ursäkt om jag sårade dig för !femtielfte! gången, det är ingenting jag hade intentionen att göra. Jag tror dock att det som sårar dig mest är det som finns innuti dig. Hade du lagt ner tanken på dig och mig som något annat än vänner hade du aldrig någonsin behövt bli sårad av mina handlingar igen.

Jag vill avsluta med att du vet att jag tycker om dig som människa, att jag vill att vi ska kunna vara människor. Jag vill också sluta med att jag vet att det här inlägget kanske inte är det bästa att skriva men när du skriver att jag är elak känner jag att jag måste få försvara mig.

Du ber mig att försöka se det här från din sida, jag säger samma sak. Snälla försök se det här från min sida. Jag blir totalt GALEN på den här situationen!!!!!!!!