Om du törs kan du ringa mitt nummer, ikväll är jag inne.
Idag har det vart en jäääävligt bra dag. Ja jag vet, mitt humör går upp och ner. Jag förstår att ni undrar vad det är för fel på mig. Jag kan ju säga att jag funderar på det också, varje dag ;)
Dagen började med en purken lektion om grunderna i photoshop. Det kändes som att de flesta redan visste det som våra lärare krigade igenom för att försöka lära oss det. Bra jobbat men kanske inte det roligaste jobbet kanske. Att försöka lära en hel klass något dom redan vet. Men, men.
Sen blidde det en 3 timmars föreläsning, den var tydligen enbart obligatorisk för oss Bild 1or. Alla andra fick välja själv om de ville gå eller inte. Föreläsningen i sig var väldigt intressant, den handlade om sociala medier och föreläsaren visade en video på en bebis på 11 månader som visste hur man låste upp en iPhone.
Men som de flesta av oss människor så verkar varken jag eller mina klasskompisar klara av speciellt lång tids bombadering med information, så eftersom de flesta hade med sig datorer så drogs det igång en stor skypekonversation, en del till och med med video.
Ungefär därifrån någonstans så gick det enbart utför. Halva Bild 1an låg tillslut i garv längst bak i salen. Det gick liksom inte att hålla sig. Resten runt omkring tyckte inte det var lika roande, det märktes på alla arga blickar, förlåt alltså. Men jag trodde jag skulle explodera.
Dagen började med en purken lektion om grunderna i photoshop. Det kändes som att de flesta redan visste det som våra lärare krigade igenom för att försöka lära oss det. Bra jobbat men kanske inte det roligaste jobbet kanske. Att försöka lära en hel klass något dom redan vet. Men, men.
Sen blidde det en 3 timmars föreläsning, den var tydligen enbart obligatorisk för oss Bild 1or. Alla andra fick välja själv om de ville gå eller inte. Föreläsningen i sig var väldigt intressant, den handlade om sociala medier och föreläsaren visade en video på en bebis på 11 månader som visste hur man låste upp en iPhone.
Men som de flesta av oss människor så verkar varken jag eller mina klasskompisar klara av speciellt lång tids bombadering med information, så eftersom de flesta hade med sig datorer så drogs det igång en stor skypekonversation, en del till och med med video.
Ungefär därifrån någonstans så gick det enbart utför. Halva Bild 1an låg tillslut i garv längst bak i salen. Det gick liksom inte att hålla sig. Resten runt omkring tyckte inte det var lika roande, det märktes på alla arga blickar, förlåt alltså. Men jag trodde jag skulle explodera.
Vad gör man liksom när man är trött som faen och föreläsaren visar något sånt här? Viker sig i skratt såklart!
Kommentarer
Trackback