Save me, from a state of un-emotion
Idag har vart en oerhört bra dag. Lite mys med got mat på Vapiano med fint sällskap, lite koll i stan och för att sedan avsluta med god middag på en mongolisk restaurant. Inte helt fel.
Kan inte förstå att jag snart börjar ny skola. Igen. Helt sjukt. Detta är tredje gången på tre år som jag börjar om helt från noll. Jag är både upprymd och helt jävla skräckslagen.
I Karlshamn håller nollningen på för fullt och jag är mer än bitter att jag inte kan vara med. Jag hade verkligen velat det, men man kan ju inte få allt. Kan inte äta kakan och ha den samtidigt. Tyvärr...
Det verkar som att sommaren helt plötsligt tog slut. Ni som var ute idag måste känt hur kylan bet en i kinderna. Hösten är verkligen påväg. Jag är inte riktigt redo. Vill fortfarande ha sommar. Vill känna ljumna vindar mot mitt ansikte. Inte redo för vantar och halsduk ännu.
Jag ska egentligen inte klaga för om jag tittar tillbaka på den här sommaren så har den verkligen varit helt underbar. Det känns som att jag verkligen hunnit med att göra mycket saker och hela tiden haft otroligt fina människor runt omkring mig. Jag har lärt känna nya, härliga människor men även tappat gamla vänner. Förstått vad folk egentligen går för. Jag antar det är livets karusell. Situationer förändras, människor förändras. Det är bara så det är.
Kommentarer
Trackback