We can go the distance
Jag kommer fortfarande ihåg hur jag höll kvar blicken vid dina ögon varenda gång jag såg dig. Hur du busigt svarade min blick under din lugg. Det började i grundskolan. Det fortsatte på gymnasiet.
Jag kommer ännu ihåg hur vi den där gången passerade varandra på en stojig festival någonstans. Vi vågade inte hälsa, men våra ögon brände i varandras. För ett ögonblick stod tiden still.
552,7 kilometer. Så långt borta är vi just nu ifrån varandra.
Sträcker jag ut min hand kan du inte ta den. Du kan inte nudda din mjuka hand vid min. Kan inte dra mig intill dig. Avståndet har aldrig varit längre - Trots detta har jag aldrig saknat dig mer.
Kommentarer
Trackback