Therese Loberg

Jag tycker det är så otroligt tråkigt att jag inte har så många nära killkompisar. När jag var sådär 13-18 hade jag hur många som helst, men på något vis tappade jag dem på vägen. I hemlighet ville de alltid mer.

 

När killen tillslut vågade lägga fram sina känslor, blotta sitt hjärta så var det alltid slutet på något som jag trott var en fin vänskap. Jag försökte förtvivlat hålla kvar personen men jag var alltid den enda som kämpade för att vi inte skulle glida isär.

 

Ibland, när minnena av dessa personer är extra starka kan jag fortfarande än idag sakna dem och sörja att vår relation inte höll. Jag förstår inte vad det är med att killar och tjejer ibland kan ha så svårt att vara vänner? Dock verkar det som att många där ute kan ha kompisar av de motsatta könet så jag kanske borde ställa om frågan. Varför är det så svårt för mig att behålla killkompisar?