I hela mitt liv har jag hört en sång
Jag minns så väl när vi var unga. Vi var dumma. Vi brydde oss inte om någonting i världen.
Du skulle vara rebellisk, inte bry sig om några konsekvenser. Du var ute till sent på kvällarna fastän dina föräldrar strängt förbjudit dig att komma hem för sent, allt bara för att få åka moppe utan hjälm med någon som fick ditt kärlekskranka tonårshjärta att slå dubbla slag.
Du hade kommit på ett sätt att sitta inne på msn hela nätterna även fast dina föräldrar stängt av internet. Du var alltid steget före. Allt för att du ville prata med pojken med guldiga lockar som mjukt böjde sig runt hans öron.
Allt var så oskyldigt. Du satt bak på hans moped trots att du hatade hur du luktade efter en tur, allt för att få vara nära honom. Du passade på att hålla lite extra hårt runt hans midja, passade på att kolla lite extra på honom i backspeglarna. På sin höjd höll ni handen och du var lyckligast i världen.
Vad hände? Vart kom all press, fylla och misstag in?
Jag minns så väl när vi var unga. Vi var dumma. Vi brydde oss inte om någonting i världen.
Kommentarer
Trackback