Att vara lost
Jag börjar redan känna mig ganska hemma i Karlstad, jag är verkligen bra på att ta seden dit jag kommer. Jag kan till och med orientera mig rätt hyfsat.Igår fick jag göra min första intervju med bild. Jag blev inte slaktad för vare sig bilden eller texten så bara där tog mitt hjärta ett glädjeskutt. Jag är så glad att jag efter så många års letande äntligen har hittat vad jag vill göra. Jag har gått från att vilja bli delfinskötare (originellt, jag vet), vara anställd på reklambyrå, mäklare till att tillslut välja den vägen som jag egentligen alltid vetat att jag borde gå. Just nu är jag väldigt glad att jag den där dagen smällde igen min matte c bok, tog mitt pick och pack och aldrig återvände - annars hade jag nog varit på jävligt fel väg just nu. Kommentarer
Trackback