Varje moln är trasigt
I helgen var jag och Josefin på Håkans spelning på Ullevi. Det finns inte så mycket som kan sammanfatta den spelningen förutom eufori. Det var fantastiskt. Vi började dagen på en restaurant på avenyn och hamnade bredvid ett göteborgspar. Josefin drog skämt om tunnelbanor och möttes av tystnad. Awkward. Sen gick vi vidare till en park (typ) som också låg precis vid avenyn. Där njöt vi av solen och drack några glas rosé. Det är bra när man kan röra på sig lite som möjligt.
Jag ber förresten om ursäkt för kvalitén på bilderna. Alla är tagna med min mobilkamera som inte har den bästa upplösningen. Spelningen började 20.00 och kvart i stod vi på utestället Trädgårn för att använda toaletten och ta en shot.
Vi sprang sen till Ullevi för att upptäcka att det var lång tid kvar tills Håkan skulle gå på.
Personerna bredvid oss såg ut att ha skittråkigt. Antingen hade de bråkat eller så hade de blivit tvingade till att gå.
Biljetterna jag hade bokat var utan min medvetenhet belägna väldigt högt upp. Oj då, speciellt med tanke på att Josefin är riktigt höjdrädd. Men så fort Håkan gick bort så gick det bra för Joss.
Framåt kvällen, när mörktet kom krypandes plockade publiken fram sina telefoner och vajade i takt med Håkans ballader. Jätte vackert, speciellt ifrån där vi stod eftersom vi fick en sån överblick.
Efter konserten gick vi heltaggade till utestället Trädgårn som inte riktigt motsvarade våra förväntningar, men vad gör väl det. Vid halv tre tog vi våra dansande fötter till bussen hem till Borås. Tråkigt att det är över med tanke på hur länge vi sett fram emot.
Kommentarer
Trackback