Du vackra stad. Del VI
Sista dagen begav vi oss till de judiska kvarteren och började med att ta oss in på en judisk kyrkogård. Gravstenarna stod på varandra, många utan namn.
Det var många som blev berörda av kyrkogården och några stannade för att be en bön.
Judiska kvarteren. Vi fortsatte sedan in i en av byggnaderna där det fanns väggar fulla av namn och födelsedatum/dödsdatum. Väggarna var vita, skriften i svart och rött. Flera rum behövdes för att få plats med alla namn. Det rådde fotoförbud där inne och jag ville absolut inte bryta det. Kyrkogården fick jag fota efter att ha köpt ett fotopass.
En annan del av det judiska kvarteret som man fick besöka var en stor utställning av teckningar som barn ritat under tiden de satt i koncentrationsläger. Många hade ritat en dusch, några hade ritat den med människor i. De visste mycket väl vad som väntade dem. En otroligt stark känsla fyllde hela kroppen samtidigt som det är så svårt att förstå hur människor någonsin, kan ha blivit så otroligt orättvist och hemskt behandlade. Det är liksom svårt att tänka sig att det har skett på riktigt. Att de där barnen suttit och ritat i panik, att de har vetat att deras liv när som helst kan ta slut. Fastän de egentligen hade hela livet framför sig.
För att försöka skaka av oss de tunga känslorna vi precis upplevt tog vi en bergsbana upp till toppen på ett berg. I hela backen ner fanns det parker att sitta och mysa i. Fantastiskt.
Sista kvällen gick vi på en så kallad "spöktur". En social man, med lite för mycket energi, visade oss runt längs med Prags gator och berättade alla sägner och spökhistorier som sägs ha hänt i Prag. Han pekade på hus och fönster där det sägs stå gamla gummor i fönstret som ledset tittar ut. Han berättade även om underjordiska tunnlar som hittats när hela Prag var dränkt i vatten.
Fönstret bakom här har många 100 år på nacken och vi uppmanades att ta en bild in i fönstret. Guiden sa att många hade fått konstiga saker på bild av det. Jag som ändå på något sätt tror på väsen, tog mod till mig och fotade in genom fönstret med lång slutartid. Ingenting såg konstigt ut på min bild men jag raderade den ändå för säkerhetens skull efter jag tittat på den. He he. Det var ingen annan i gruppen som heller fick något ovanligt på bild.
Min favoritplats på hela hotellet. Vi hade tre sådana här fönster i vårt hotellrum där jag satt och läste, åt chips och bara filosoferade och mådde bra. Jag har alltid velat ha ett fönster som man kan sitta i, det står högt på min lista när jag någon gång skaffar mig en egen lägenhet på riktigt.
Dagen när vi skulle resa hem ville vi titta in i den stora Disneykyrkan, den som jag visat på bild tidigare. Självklart var den stängd och det var himla synd. Det enda vi fick se var den här sneekpeaken. Jag älskar att titta i maffiga kyrkor så det var nästan med en liten tår vi lämnade kyrkan.
På torget när vi var på väg till hotellet spelade ett band med gamla instrument. Otroligt maffig musik och jag och mamma stannade för att höra instrumenten dansa med varandra.
Innan vi åkte till flygplatsen fick jag äntligen smaka på den här delikatessen som är typisk i Prag. Någon slags rökt bröd, doppat i socker. Det var inte det godaste jag ätit, men var heller inte äckligt. Allt doppat i socker är väl gott.
Sådär ja, det var alla bilder jag hade att visa från Prag. Ledsen för spammet med alla bilder men Prag är verkligen en stad jag förälskade mig i, framförallt på grund av den fantastiska arkitekturen.
Kommentarer
Trackback