Therese Loberg

 

Lite mindre än tre dagar... Det är allt jag har kvar här. Jag förstår verkligen inte hur tiden gick så frukstansvärt fort. Jag känner mig lite som ett barn som varit förväntansfull inför julafton. Man längtar, längtar och längtar och så pjuff så var allt över. Lite så känns det. 

 

Snart befinner jag mig i Sundsvall igen där solen inte skiner hela tiden, där Kalifornienvindar inte blåser och där det absolut inte finns stränder att promenera längs, precis hur länge du vill.  

 

Det ska bli så himla skönt att komma hem, att få träffa alla fina människor hemma som jag saknat så fantastiskt mycket. Å andra sidan kommer jag sakna det här och de fina människorna jag träffats längs den här stora resan i mitt liv.

 

Som en vän sa "jag vill bara att du ska känna att det finns ett hem här med". Och det gör jag. Det är någonting med Kalifornien och mitt hjärta som liksom bara klickar. Kärlek vid första ögonkastet. Så det är med tungt hjärta ännu en gång som jag lämnar det här stället. Efter den här resan finns det verkligen ingen tvekan, jag har ett hem här med.