Regnbågarnas stad. Del IIII
Mitt fantastiska fönster och sovplats. Vad skulle jag inte göra för att ha ett sånt här fönster i mitt hem? Helt klart drömmen. Efter frukost begav vi oss ut i den kyliga luften för att åka med en buss som såg ut som en långhårig ko på tur genom de skotska high landsen (bra svengelska här).
Väl på bussen möttes vi av dimma, dimma och återigen dimma.
Vid det första stoppet Forth Bridge låg dimman så tjock att vi inte ens såg hela bron. "Järnvägsbron" som den kallas på svenska är ett av de största brobyggen år 1883-1890 och finns numer med på Unescos världsarvslista.
När vi kom fram till det andra stoppet hade solen besegrat dimman men kylan i luften låg kvar. Vi vandrade upp till det här tornet som faktiskt inte var något att hänga i gran.
Vi tuffade vidare och stannade för fotopaus vid det här slottet.
Så stannade vi till vid det här lilla vattenfallet. Min lillebror berättade för vår guide att naturen i skogen såg ut som den svenska. Guiden sa att alla personer från norden säger det.
Så blev det dags för höjdpunkten jag väntat på. Få klappa de håriga kossorna (highland cattle). Jag dog lite av söthet och mamma fick en brödbit att mata dem med. Som bilden visar var hon aningen förskräckt.
När jag inte alls var beredd och stod och fotade de stora kossorna nosade den här småttingen sig fram till mig.
De andra turisterna i bussen var knäppa och fotade sig med mössor formade som kossorna. Jätte kul. Inte.
Den lille stod kvar vid mig ett bra tag och om jag redan hade dött lite var jag nog nu i himlen.
Jag försökte mata den med bröd men den kan inte ha varit så gammal. Den förstod nämligen absolut ingenting och brödbiten for i backen.
Sen skulle alla helt plöstsligt gå. Mina ben stod som fastfrusna i marken och jag fick övertyga min kropp om att lämna de håriga.
Nästa stopp blev här. Väl där förstod nog ingen av oss vad vi gjorde där. I efterhand kan jag nog se att det var fint där. Vid den här tiden hade vi blivit väldigt kaffesugna och en god kopp kaffe verkade vara helt omöjligt att hitta. På ett fik köpte vi en varsin kopp. Jag lyckades få i mig min. De andra kastade den direkt. De köpte en till i hamnen. Den kastade de också. Mamma hällde ut sitt kaffe i sjön så det blev en stor pöl av kaffe i vattnet som liksom aldrig försvann. Som man får skämmas.
Nästa stopp var Doune Castle. Här har båda Monty Python and the holy grail och vissa avsnitt av Game of thrones spelats in.
Självklart hälsade de oss välkomna på bästa sätt – med en regnbåge.
och en till regnbåge. Inte tokigt.
Kanske kunde man ana ett oväder...
Kommentarer
Trackback