Regnbågarnas stad. Del II
Efter en liten prommis i gamla stan begav vi oss upp till utsiktsplatsen Calton Hill. På ena sidan av staden gick solen ned i ett gyllene sken. På andra sidan låg bergen i blå skymning.
På ena sidan bredde ett stort berg ut sig och min lillebror påpekade hur kul det hade varit att bestiga det. På håll såg det omöjligt ut. Då visste vi inte att vi dagen efter skulle ge oss på just det – och att den upplevelsen skulle vara bland det mest vackra jag varit med om.
Jag klättrade upp på den här båggrejen för att få den bästa utsikten och pappa förföljde mig med sin Go Pro.
Jag tycker mycket om min fina familj.
Efter utsiktsplatsen tog vi oss en liten promenad i nya stan. Vi var inte de enda som tänkte det – om man säger så.
En av de sakerna med Edinburgh som är ballt är att under hela staden finns tunnlar. Mamma hade bokat in oss på en spöktur där man fick promenare i de här undergångstunnlarna.
Vår guide var inte rädd för att ge sig in i upplevelsen. Tur var väl kanske det med tanke på hur trötta vi var efter dagen. Kanske hade vi somnat annars.
När vi väl kommit ner i tunnlarna berättade hon historier som ska ha hänt där nere. Bland annat om ett spöke som brukar förfölja personer där nere, och andas dem i nacken.
Kommentarer
Trackback