Nu drar jag, So long suckers!
Wei, Thailand here I come.
Jag ser det snöar, jag ser det snöar. Det var väl roligt. Hurra.
Det vore kul att åka pulka någon dag, och lotsas att man är barn igen. Sisådär 10 år och inga problem i världen.
Jag har en lång väg framför mig,
Jag mår iaf inte så bra just nu, inte alls. Känner för att gräva en grop i trädgården och lägga mig i den. Det känns som att det har tagit slut med någon jag verkligen, verkligen älskar, så dåligt mår jag.
Det är förmodligen inte så illa, men jag kan inte sluta tänka på det, tänk om det faktiskt är så illa? Vad ska jag göra då? Vad tar jag mig då till? Jag vill inte det.
Tur att det finns lite ljus i vardagen, Thailand på torsdag. Det kommer behövligt.
Det var länge sen jag kände mig såhär ensam och oomtyckt. Det är tur att jag har en familj som står ut med mig, annars hade jag lika gärna kunnat hoppa nerför ett stup.
Det är dags nu, dags att ta tag i mitt liv. Göra någonting med det. Jag måste börja spara på riktigt nu, för en vacker dag ska jag iväg. Bye bye Sverige, du är ingenting för mig.
Och så kom drömmen, den drömmen som gör att man sover så jäkla illa.
Igår klickade jag hem den här från nelly.se, som en present till mig själv för att jag jobbar så mycket nu för tiden. Åh hoppas den passar. Annars blir jag galen och lite ledsen i ögat.
Men visst är den fin?
Thailand - Kho Samui - Coral Bay Resort
Snart doppar jag tårna i det här vattnet, solar i den här solen och känner den här sanden under mina fötter.
En dag för alla dåliga förhållanden. En chans att kunna drömma sig bort i ett drömförhållande som man egentligen faktiskt inte har.
Lördag kväll, den 14onde och självklart alla hjärtans dag. Suck.
En dag för alla kära att känna sig ännu kärare och för oss singlar en dag för att känna oss ännu ensammare.
Jag har aldrig direkt gillat alla hjärtans dag, den känns bara så fel och onödig.
Är man i ett förhållande ska det inte behövas någon speciell dag för att visa sin kärlek till varandra, det ska ju göras hela tiden.
Det där med alla hjärtansdag present tycks också larvigt. Tänk vad mycket gladare man skulle bli om man fick något fint av sin kärlek på någon annan oväntad dag, som inte är alla hjärtans dag?
Nej, stryk alla hjärtans dag ur almenackan.
Hipp Hipp Hurra för dig idag
Grattis min bästa vän! Det är nu det börjar gå utför ;)
I got even, without you even knowing about it.
Jag roar mig för tillfället med att kolla på Victoria Silvstedts program på 4an.
Det är sjukt hur mycket skönhetsoperationer kan göra, för hon är verkligen skitsnygg.
Det är ju däremot så mycket ballare när människor är sådär snygga helt naturligt, utan läppförstoringar och bröstimplantat. Som typ skönheterna i Victoria Secrets shower.
Jag i min nya jacka från H&M.
Ersätter det borttappade med något nytt
Lillebror fyller 16 idag så jag ställde mig precis och gjorde ett fruktfat till honom, satan vad glad han måste bli nu när jag ansträngt mig, annars blir det pisk vettni.
The worst kind of love, the worst kind of pain. The worst kind of heartache
Seg jävla helg med ett antal ägodelar mindre.
Båda två kvällarna slutade iaf med borttappade saker. Jag råkade glömma både tröja och min favorithalsduk på en fest i Fullersta där det knappt var något folk alls trots att det var en tjej som hyrt en lokal. Medelålder 14.
Lördagen slutade ännu tråkigare, Josefin blev av med sin väska och alla värdefulla ägodelar. Så hon fyller 20 år på torsdag, utan leg. Fyfan. Hoppas någon är snäll och skickar det till henne.
Igår besökte vi Royal Garden som enligt mig har potential, en bättre dag ska jag gå dit igen och se till att go all in.
Att höra sanningen från någon annan.
Jag har aldrig i hela mitt liv fallit så pladask för någon som jag gjorde för dig, och nej jag känner dig tydligen inte. Men den Therese jag träffade var den underbaraste tjejen jag träffat. Du skulle bara behöva visa lite mer av henne så skulle allt ha kunnat bli hur bra som helst.
Du har hört det förut, men där inne finns en ängel som har blivit inlåst, jag önskar att jag kunde göra något åt det, men jag fick aldrig chansen. Och jag hoppas att du hittar någon som kallar dig hallon paj någon gång, för då kommer du inte hata det längre.
Inte för att vara den som är den så ser vem som helst att du inte är lycklig. Jag kommer sakna dig fast vi inte träffats på flera månader. Hejdå hjärtat, på något konstigt sätt så har du gjort ett litet märke i mig"
Jaha, vad säger man när man får ett sånt här sms? Blir mållös och självklart ledsen.
Ledsen för att jag inte var kapabel till att ge en sån här fin människa en riktig ärlig chans och ledsen för att han har rätt på så många punkter i sitt sms.
Det svider att vara tvungen att inse något sånt om sig själv. Jag är nog inte allt jag är kapabel till just nu. Jag vet inte ens om jag vill vara det...
Memories will never die.
Nu på senaste har jag kommit underfund med en sak. Jag saknar Magaluf. Vissa stunder gör jag verkligen det.
Jag saknar att kunna gå utanför dörren i en tunn klänning, jag saknar att kunna gå barfota längs stranden och känna sanden mellan tårna, jag saknar att kunna gå på krogen i flippflopp, jag saknar allt roligt men dräggigt folk, jag saknar alla söta norrmän, jag saknar våra kvällar på stranden tillsammans med vår trubadur med gittaren i högsta hugg och jag saknar att festa fram till morgonen.
Att åka dit på semester i ett par veckor i sommar vore verkligen inte helt fel. Jag vill, jag vill, jag vill...
Så kära att man mår illa.
Det är hemskt att säga men när jag ser folk sätta larviga smeknamn på varandra som olika bakverk och annat överdrivet så mår jag smått illa. Var tillsammans, var kära. Men vad fan, man behöver väl inte överdriva?
- Åh min lilla Hallonmuffins med grädde, jag älskar dig mest av allt och alla, jag var ingenting innan du kom in i mitt liv. Jag vill inte leva utan dig min blåbärsmuffins med vaniljfyllning.
Sen står de och klänger på varandra vad de än gör.
Det klart man kan vara kär? MEN NÅGON MÅTTA FÅR DET VÄL ÄNDÅ VARA?!?
ILLA JAG MÅR ILLA!!
What about love? Don't you want someone to care about you? What about love? Don't let it slip away
Min nya favoritlåt <3
It's like the thing between us never existed. You like a ghost from my past.
Jag trodde verkligen att du var min framtid, att vi skulle leva tillsammans hela livet.
Jag kunde se små ungar som liknade oss springa runt våra ben, jag kunde se huset vi skulle flytta in i och kärleken vi alltid skulle dela. Men så plöstligt spricker bubblan som man levde i och allting tar slut.
Det är rätt ironiskt. Jag var helt säker på att min framtid var med dig, nu är du knappt en del av mitt liv.
Jag kan nästan inte ens tänka mig att vi två en gång delade allt. Det verkar så långt bort. Det känns nästan som en dröm. Nästan så att jag börjar tvivla på om vi någonsin var tillsammans.
Kärlek bleknar, den gör verkligen det. Jag vet att jag en gång avgudade dig, älskade dig med varenda del av mig.
Nu är allt det där bara borta...