Therese Loberg

L.A ar galet btw! Varfor pluggar jag inte har?

Varför är det så himla svårt att veta vad man vill med sitt liv? Jag förstår inte hur man kan bestämma sig för att göra just en sak. Just nu blåser det verkligen olika vindar och viljor i mitt huvud. Någon spelar trummor.

Jag beundrar folk som på en gång vet och alltid har vetat vad de vill göra med sitt liv. Jag beundrar folk som tivivlar men som till slut bestämmer sig.

Det är ju mitt liv och det är mig jag måste sätta först och det är min vilja jag måste tänka på, det är min vilja jag måste följa. Men om man inte har någon vilja då?

Du som redan vet vad du vill göra tänker väl att den kommer med tiden, men tänk om min vilja inte kommer med tiden då? Vad fan ska jag ta mig till då? Välja något random och vara olycklig för resten av livet?

Jag tror iofs att jag vet vad jag vill göra när det är dags att bli seriös. Jag vill plugga bildjournalist i Sundsvall, det svåra med den utbildningen är att den enbart erbjuds på hösten och att de inte går på betyg utan på prover.

Samtidigt som jag vill åka hem nästa termin, hem till mina nära och kära. Att äntligen slippa sakna dem, så vill jag ändå säsonga i Åre. Tjäna pengar och bara leva livet i skidkläder på en snowboard.

Det som ger mig störst chans att komma in på utbildningen i Sundsvall är väl egentligen att stanna kvar här en termin till, att forsätta läsa journalistik, ta fler fotokurser och kanske läsa en till photoshop kurs. Samla på mig erfarenhet så jag kan göra bra ifrån mig på intagningen till skolan i Sundsvall. Samtidigt samla högskole poäng.

Samtidigt skulle jag behöva vara hemma så att jag kan göra högskoleprovet.

Nej fyfan vad svårt det här är. Man kanske borde göra något random istället. Plugga en termin på Hawaii eller varför inte åka och jobba i Barcelona eller Paris?

Det vore så mycket enklare om världen var mindre, om världen inte var full av så många möjligheter.

Vad fan, hur ska jag kunna bestämma mig?

Jag gillar att fota men är oftast väldigt frustrerad över hur lite min kamera och mitt objektiv klarar av. Jag vill köpa allt nytt. Det är ju ganska hemskt att den med bäst utrustning faktiskt brukar få de bästa bilderna, så bra behöver man inte ens vara. Jag vill ha en förjävla bra kamera och hundra olika linser så att jag verkligen kan börja öva och bli proffs.

Det är det där med pengar som sätter gränser. Man kanske borde råna en pensionär... Eller gifta sig rikt...

Jag slänger upp lite foton jag tog igår.

 

Det hänger mexare utanför våra fönster som lite fint försöker smygtitta in. Vad fan?!? #!!?##

Mexare i overall och röda hjälmar, alltså jobbarbetare. Hela våran byggnad ska göras om och det är kul att vår landlord så fint har berättat det för oss. Suck.

Imorse vaknade jag av att hela min säng skakade av att någon slog med en hammare på andra sidan min vägg. Om det här resulterar i att jag inte kommer kunna sova i veckorna nu, då hänger jag någon!

Btw, det regnar som satan. Det har åskat och blixtrat hela dagen. Jag tror jag ska hoppa ur skinnet varenda gång det smäller till. Hade jag varit hemma hos min familj nu hade min mamma tvingat ut mig i bilen för länge sen.

Typ såhär ser det ut.

 

Nu har jag ändrat lite i desingen på min blogg som ni måste märka just nu. Jag tror aldrig någonsin den har sett såhär glad ut. Det passar ju bra nu, mitt liv är inte direkt jobbigt och probleemfyllt. Bara lite, ibland.

I helgen ska vi åka till LA och fira Annas födelsedag. Det ska bli svinkul. Jag som är nyfyllda 21 har ju aldrig varit ute i LA ännu. Jag har hört rykten om att det är helt galet! Kan det bli helg nu, snälla?

Sometimes people slides apart. That's just the way of life. But it's always just as sad as it was the first time.

Jag ska bli munk. Nu tänker ni "det kan du ju inte bli", fast jo. Jag ska byta kön, sen ska jag bli munk. Munkar verkar ha ett mycket roligare liv än nunnor. Jag ska bli munk!

Nu är jag hemma efter en halv helg i Fullerton, LA! Jag har varit på journalistik konferens tillsammans med skoltidningen. Mycket lärorikt men mest absolut jätte roligt. Helt är sjuka människor är det jag har klass tillsamammans med.

Jag orkar inte skriva så mycket, jag lägger upp lite bilder istället. Dom får tala för sig själv.
Dock tror jag att jag efter den här helgen är mycket säkrare på att jag hellre fotar än skriver! Jag känner att jag måste uppdatera min utrustning, den håller inte riktigt.

Jag kollade på Bert på min nya, fina telefon.

Show me the way to your heart
I am searching
But i'm drifting apart

Everything`s gone, far away
Here we're standing now
With no words left to say

Gave you power
Fell on the floor
Silence, never thought you hurt so bad
In darkest hours
Slept at your door
Wishing all would be just like before

Let me find my piece of heaven
Let me find my way back home
I want this love to last forever
And back together,rise once again
From the ashes to the sky

Has someone taken my place
Am i falling
Was it our last embrace

Now you're asking me for some more time
I am trying to survive
Victim of my desire

I keep on running
I'm up all night
Times , i never thought they hurt so bad
In darkest hours
Stand by your door
Wishing all would be just like before

Cuz i need it so bad

Kommer ni ihåg på den gamla goda tiden när man hade internet communityn Playahead? Då måste ni ju också även komma ihåg funktionen Playahead hade som gjorde att man kunde se sina besökare.
En sån funktion skulle jag önska att facebook hade.

Det vore grymt intressant att se vilka det är som besöker ens profil och hur ofta dom gör det.

Det var på den vägen jag och mitt ex förstod att intresset för varandra var ömsesidigt. Han besökte min profil, jag besökte hans, han besökte min profil, jag besökte hans och i den vevan gick det till han en dag tog mod och skrev till mig.

Det resulterade i fina minnen och upplevelser. Upplevelser som nu känns som en saga. Det känns så långt bort att det nästan inte har kunnat hända. Men mitt huvud berättar annorlunda.

Nej, jag vill helt klart ha en besökarfunktion på Facebook!

Det är inte tråkigt att plugga, det är själva grejen att man måste som gör det så uttråkande. Ingenting man måste är kul...

vårt vardagsrum där jag befinner mig just nu för en pluggsession som går sådär.

Nu vet jag att jag kan klara vad som helst. Jag kan ga hur langt som helst, det ar enbart jag som kan satta kappar i hjulet for mig sjalv. Jag ska kampa, jag ska slass mot mig sjalv. Det ar inte okej att stjalpa sig sjalv utav radsla. Inte okej alls..

Idag har jag sjungit infor en klass. Herregud vad det ar skont att ha det over. Nu ar det val sisadar 5 veckor kvar tills nasta upptradande eller nagot. Mitt upptradande gick val sadar, men det kunde varit varre. Min rost ar sa lag och lararen vill att man ska sjunga hogt som fan sa jag kom aldrig upp i falsett. Resten gick faktiskt over forvantan. Min larare sa att sa fort jag blivit bra pa min falsett sa kommer jag "knock people out." Publiken sa ocksa fina saker som att jag har fin rost. Det var sa javla skont efter man gjort det. En stor sten har slappt fran mitt hjarta, AWESOME!!

Afan, det gick. Lysande

Idag slapp jag ova pa att sjunga framfor klassen. Jippie! Jag blir bara sa javla nervos over att tanka tanken. Att sta infor 20 nyfikna manniskor som bara vantar pa att fa hora nagot bra. Jag ar sa radd att ljudet ska komma ut som nagot skrikande och skarande.

Egentligen vet jag ju att jag kan sjunga battre an fler i min klass, forstar inte varfor jag ar sa sjukt javla nervos. Skarp dig for fan Therese!

Sahar ar jag radd att min publik ska se ut!

Jag har inte haft ett förhållande på på över tre år. Jag kommer inte ihåg hur det var att ha någon som alltid fanns där. Jag kommer inte ihåg hur det var att vara huvudstupa kär.

Jag är så rädd, så rädd för kärleken och så rädd för alla commitments vad gäller ett förhållande. Jag är rädd för att mitt nästa förhållande ska sluta lika skitigt och hemskt som mitt förra gjorde.

När det börjar kännas något i mitt hjärta så vill jag inte omfamna dom känslorna. Jag vill ha dom så långt bort från mig som det går. Jag är rädd, fruktansvärt rädd för att få mitt hjärta krossat i tusen små bitar. Tusen små bitar som det inte går att limma ihop igen. Tusen små bitar som lämnar ärr för evigt.

Nää nu var jag tvungen att blogga. Jag tål inte bilden på "fisken" jag bloggade om igår. Jag vill att den ska åka ner så långt som möjligt. Långt ner där den inte syns.

Idag ska vi ta våra små rumpor och ta oss till en Halloween store. Det börjar ju bli riktigt nära nu. Kul! Här nere i USA har dom speciella affärer för Halloween som bara har öppet några månader runt Halloween. Så vi ska ner dit och lajja och larva oss lite. Det ska bli kul.

Har ni sett här förresten? Nu är det väl ändå inte jag som har snuskig fantasi?

 

Helger är kul... Så är det bara. Igår var vi ute, det var precis lika lyckat som alla andra kvällar vi varit ute. Härligt.

Nästa vecka har jag 4!!! midterms, ett prov i fotojournalistik, ett prov i foto, ett prov i tennis(hur fan kan man ha prov i tennis?) och ett uppträdande i sång inför hela klassen. Lite press, svar ja.

Ikväll ska vi göra som alla andra redan verkar ha gjort, man kan ju inte vara sämre. Vi ska se Social Network, det blir nog mys. Jag längtar efter popcorn.

Vänskap är det bästa som finns, det är det jag alltid vill prioritera först. Det enda som jag aldrig någonsin skulle kunna klara mig utan. Vänner är det bästa som finns och dom ska prisas högt.

Min nya pärla är med på bild. Samsung galaxy s vibrant. Jätte nöjd tjej är jag.

Kul att medicinen jag fått utskriven har slutat användas i Sverige pga att den har så många biverkningar...

... Det var kul att lära känna er alla, om jag råkar dö eller så så ska ni veta att jag tyckte om er!

För mig är den här mannen perfektion. En ren fröjd för ögat och alla sinnen. Detta är vad jag kallar sann kärlek...

...Och folk undrar varför tjejer blivit så vampyrbesatta. Det är väl inte så jävla konstigt. Dom väljer ju så jävla snygga killar till huvudrollerna!!!

På hela den här tiden jag varit i USA så har jag nog aldrig känt mig så här liten...

Ursäkta min brist på inlägg. Har haft fullt upp. Har lyckats med två riktigt lyckade utekvällar förra veckan. I lördags trillade jag baklänges av en scen. Det bjuder jag på. Och nej mamma jag gjorde inte illa mig. Jag är ju lite klantig. Det vet ju säkerligen de flesta om.

Jag har fotat en del på sista tiden. Har haft en massa fotoläxor vilket är svinkul. Jag har fotat en amerikansk fotboll match vilket var intressant med tanke på att man jämt var rädd att bli översprungen. Dom är inte små dom där killarna kan jag säga.

Man har så lite problem här på andra sidan jorden. Är det för att man har flytt verkligheten? Tänker man ju ett snäpp längre så är ju faktiskt det här min verklighet för tillfället. Undrar varför den känns så mycket mer problemfri än vad det gör hemma, hemma är det ju nästan alltid kaos i mitt huvuvd. Det kan ju mycket väl vara att jag just nu gör någonting jag verkligen tycker om. Jag älskar att fota och jag älskar att skriva, sen ska vi ju inte tala om surfingen.

En salig blandning av lite nytagna foton