Varför åka utomlands när man kan ta Hawaii till den svenska vintern?
För ett par månader sen fick vi dra en lapp med ett okänt uppdrag på som vi skulle åka och fotografera. Jag fick åka till den tyska utbytesstudenten Jean som bor vid Sidsjön. Han mötte mig i en blomkrans runt halsen och ukelelen i högsta hugg.
En av väggarna i hans rum var helt täckt i en Sverige flagga och när jag följer med honom ner till vattnet för att ta några bilder på honom så visar han mig en halsduk hans mamma stickat till honom. Sjävklart i Sveriges färger. Under hela tiden jag var där la han aldrig ifrån sig sin ukelele utan spelade låt efter låt för mig. Jean skulle passa på en varm, solig strand på Hawaii men när han står i sin vinterjacka på bryggan och spelar ukelele för ankorna kan jag inte låta bli att tänka att han faktiskt passar ganska i den svenska vintermiljön också.
Är magen glad är människan glad
I helgen har jag ätit brunch, fotat från Norra berget, buggat till Rockabilly-musik men framför allt hängt med underbara människor. Det finns mycket i livet som gör det värt att leva. Men människor som får mig att le och skratta, det är de som får mitt liv att gå från en grå trist dag till en solnedgång i de vackraste färger.
I've been looking too long for you
Sundsvall är en med sin arkitektur och stämning en väldigt vacker stad. Här är en del av min hyllning till staden som i tre år kommer vara mitt hem.
Let me fall
Slutet blir så sorgligt
Jag blir så otroligt ledsen när folk inte vågar stå för vem de är. För vad de är. Varför ska man skämmas? För vem ska man skämmas? Är folk verkligen vänner om de inte accepterar en precis så som man är?
I hela mitt liv har jag hört en sång
Jag minns så väl när vi var unga. Vi var dumma. Vi brydde oss inte om någonting i världen.
Du skulle vara rebellisk, inte bry sig om några konsekvenser. Du var ute till sent på kvällarna fastän dina föräldrar strängt förbjudit dig att komma hem för sent, allt bara för att få åka moppe utan hjälm med någon som fick ditt kärlekskranka tonårshjärta att slå dubbla slag.
Du hade kommit på ett sätt att sitta inne på msn hela nätterna även fast dina föräldrar stängt av internet. Du var alltid steget före. Allt för att du ville prata med pojken med guldiga lockar som mjukt böjde sig runt hans öron.
Allt var så oskyldigt. Du satt bak på hans moped trots att du hatade hur du luktade efter en tur, allt för att få vara nära honom. Du passade på att hålla lite extra hårt runt hans midja, passade på att kolla lite extra på honom i backspeglarna. På sin höjd höll ni handen och du var lyckligast i världen.
Vad hände? Vart kom all press, fylla och misstag in?
Jag minns så väl när vi var unga. Vi var dumma. Vi brydde oss inte om någonting i världen.
På egna ben
Waiting here in your arms
I have often dreamed
Of a far-off place
Where a hero's welcome
Will be waiting for me
Where the crowds will cheer
When they see my face
And a voice keeps saying
This is where I'm meant to be
I'll be there someday
I can go the distance
I will find my way
If I can be strong
I know ev'ry mile
Will be worth my while
Of a far-off place
Where a hero's welcome
Will be waiting for me
Where the crowds will cheer
When they see my face
And a voice keeps saying
This is where I'm meant to be
I'll be there someday
I can go the distance
I will find my way
If I can be strong
I know ev'ry mile
Will be worth my while
Den enda saken jag begär är att få slippa va ditt begär
Down the street
Det blev tydligen en oplanerad bloggpaus och jag känner hur det verkligen pirrar i fingrarna av längtan att få skriva ner någonting. Det enda problemet är att jag inte riktigt vet vad.
Jul och nyår har vart helt underbara, men också ganska påfrestande psykiskt och fysiskt. Det är alltid så otroligt skönt att komma hem. Varje gång jag kommer till Stockholm så känner jag mig lite som en flyttfågel som kommit hem.
Nu är jag tillbaka i Sundsvall och det känns riktigt bra förutom det faktum att vi har tenta imorgon, på en lördag!?!?! Kommer bli världens kortaste helg. Blö. Men med tenta kommer också tentafest och då kan man ju faktiskt inte klaga. Då ska jag fira eller sörja, hoppas självklart på det första.
Värdelöst inlägg men nu vet ni tappra krigare som går in på min blogg varje dag trots att jag inte uppdaterar, nu vet ni att jag lever.
Make every song you sing your favourite tune
¨
A long road
